47.
AMIRALITETSARMBÖSSAN.
Med armbössa förstods en med lås försedd bössa eller
rund låda, vanligen af jern, för insamlande af medel till
fattige. En sådan bössa fans vid hvarje kyrka på landet för
socknens fattiga, som äfven på hvarje skepp för emottagande
af frivilliga bidrag till fattiga sjömäns underhåll.
Armbössor funnos äfven på kronans skepp och farkoster.[1] År 1634 beslöt amiralitetskollegium att två tredjedelar af sakörena, som inflöto på grund af amiralitetsfiskalens stämningar, skulle tillfalla “armbössan“.[2] Häraf kan man draga den slutsats, att ordet armbössa äfven upptagit i sig betydelsen af en kassa och att denna kassa stod under amiralitetets uppsigt.
Armbössans inkomster voro naturligtvis högst osäkra och alldeles otillräckliga. För att hjelpa detta beslöt det högre befälet vid amiralitetet d. 1 juni 1642, att en och hvar under amiralitetet skulle afstå en fyrk på hvar daler, som han i kontant eller proviant, dock ej kosten ombord, uppbar i aflöning, för att bereda medel till årligt understöd åt dem vid sjöstaten, som för ålder, sjukdom eller annan svaghets skull ej förmådde tjena eller eljest voro så fattiga, att de icke hade något att uppehålla sig med. Detta beslut, hvilket har ansetts såsom armbössans stiftelse-urkund, är infördt i amiralitetskollegiets registratur. Det är undertecknadt af riksamiralen, alla amiraler och majorer, utom viceamiral Peter Blume och major Lars Mattsson (Strusshjelm), af kommissarien R. Leuhusen, af holmamiralen Johan Clerck på handtverksfolkets vägnar, af sex chefer för båtsmans- och bösseskyttar kompanier å underofficerares och gemenes vägnar samt af två kaptener utan kompani. Fem kompanichefers namn saknas.
