riksrådet, kanslirådet Johan Gyllenstjerna,
hofkanslern Edvard Ehrensten,
landshöfdingen i Elfsborgs län Henrik Falkenberg,
kanslirådet Johan Paulin Olivekrans,
hofrådet Klas Fleming,
assessorn i Svea hofrätt Gotthard Stryck,
„ „ Bengt Gyllenankar,
„ „ Magnus Utter,
„ „ Lars Mörling,
„ „ Jakob Parmander,
borgmästaren i Stockholm Olaus Tegner,
assessorn i kammarrevisionen Petter Snack och
rådmannen i Stockholm Lars Franc.[1]
Kommissorialrätten hade att döma med anledning af den af deputerade af rådet i Dalarö företagna undersökningen om skeppsflottans hastiga återkomst, rätten dock obetaget att sjelf göra förnyade undersökningar. Sådana utfördes äfven och utsträcktes till amiralitetskollegiets förvaltning under alla de fredliga åren sedan 1660. Åklagaren sekreteraren Rothoff (adlad Rothåf) utfärdade två anklagelseakter. Den ena mot hela kollegiet, nemligen riksamiralen Stenbock, riksamiralitetsråden Brahe och Stjernsköld, de båda amiralerna Clerck, amiralerna Uggla och Bär samt amiralitetsrådet Ehrencrantz. Den andra anklagelseakten gälde riksamiralen ensam. Vid förhör inför rätten den 21 april 1676 “excuserade“ sig amiralerna Uggla, Hans Hansson Clerck och Bär, att de före 1675 haft något med dispositionen i kollegiet att göra, hvarvid Bär yttrade: “Vi voro aldrig värdiga att komma en gång in genom dörren“ (till kollegiets sessionssal). Riksamiralen och grefve Brahe erkände också inför rätten d. 25 april, att hvarken dessa eller holmamiralen Hans Vilhelmsson Clerk eller amiralitetsrådet Ehrencrantz borde graveras för något kollegiets beslut under de förra åren. Rätten ansåg dock, att de icke kunde skiljas från målet, äfven hvad angår de förra åren. Till något ansvar blefvo de dock sedan icke fälda.[2]
Under rättegången kommo åtskilliga “oregelbundenheter“ fram i dagen. Som de äro ganska målande för tidens sätt
