Hoppa till innehållet

Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
45
KOMMENDÖRER.


inträffade med kapten Cornelius Crass, som tjenstgjorde i Pommern. Han hade der blifvit af fältmarskalken grefve Otto Wilhelm von Königsmarck förordnad till kommendör och konungen hade så kallat honom i hans respass hem till Sverige. Med anledning häraf resolverade amiralitetskollegium, att han skulle för samma charge i rullan inskrifvas.[1]

Af de trettiosju kommendörer, som funnits åren 1674—1680, voro vid utnämnandet trettiofem kaptener vid flottan, en holmkapten och en kofferdiskeppare. Uppgift å dem finnes i bil. 2.

Kommendörerna kommenderades på flottan af amiralitetskollegium.[2] På 1677 års flotta funnos nio kommendörer, af hvilka en på hvardera af de tre amiralskeppen, en på ett viceamiralskepp och fem voro skeppschefer.[3]

Kaptener.Kaptenerna utgjorde det kanske vigtigaste elementet i officerskåren, ty på kaptenernas skicklighet och tapperhet berodde ganska väsentligt stridens utgång.

Deras antal vexlade enligt riksstaterna ganska betydligt eller mellan tjuguen och sextioen. År 1635 och följande år var det i stat uppförda antalet trettiotre, men gick under krigsåren 1644—1645 upp till fyrtiosex, för att derefter åter nedgå och var år 1650 blott tjuguen. Antalet ökades åter så småningom, var trettiosju år 1655 och femtioen år 1660, men år 1661 blott tjugunio. Detta låga antal fortfor till år 1674, då det höjdes till trettiotvå. Derpå gick stigningen raskt, så att antalet var sextioen åren 1677—1678, men föll år 1679 till fyratiotre och år 1680 till tjugunio.[4] Härtill komma de i krigstid förhyrda utländska kaptenerna, af hvilka aderton funnos åren 1644—1645.

Kaptenerna antogos af amiralitetskollegium. Blott undantagsvis utfärdade regenten fullmagt för någon att vara kapten vid flottan. Det gälde då vanligen någon af hans omgifning.[5] Deremot hände ej sällan, att kollegiet erhöll befallning att utfärda kaptens fullmagt för någon viss.[6] Men

  1. A. K. prot. 283 1678.
  2. R.R. 44 1676.
  3. R. A. afd. Am:ts koll., bilaga till kollegiets bref 95 1677.
  4. R. A. riksstater.
  5. Såsom friherre Sten Bjelke enl. A. K. reg. 139 1648, kammarherren, friherre Ture Turesson (Natt och Dag) enligt fullmagt 202 1653 och kammarherren grefve Gabriel Oxenstjerna enligt k. br. 412 1667 i S. K. A.
  6. R. R. 13 1649, 1612 1650, 243 1652, 129 1677, 275 1679 m. fl.