kapitalskeppen och få hafva hos sig ombord kapten, löjtnant, konstapel, två skeppare, sekreterare och bardberare af engelsk nation.[1] I december 1658 kom Ayscue med det öfriga engelska sjöfolket till Helsingborg.[2] De erhöllo sitt afsked d. 8 sept. 1660.[3] Några af kaptenerna stannade dock längre qvar i svensk tjenst.
Derefter antogos ej några engelska kaptener eller löjtnanter förr än krigsåren 1675—1677. Amirallöjtnant Gustaf Horn vistades i London hösten 1675 och värfvade då sjöfolk, befäl och gemene. År 1678 började de afskedas, sedan skeppsflottan blifvit så sorgligt reducerad.[4] De voro äfven litet svårhandterliga. Under ett gräl på ett värdshus i Stockholm stack engelska löjtnanten Thomas Stocc ihjäl engelska kaptenen William Lee.[5]
3.
UNDEROFFICERARE.
Benämningen underofficer var ej vanlig denna tid, enär
allt befäl kallades med ett gemensamt namn för “officerare“.
Första gången benämningen underofficer möter, är år 1645.[6]
Derefter förekommer den flera gånger under denna period,
ehuru ganska sparsamt.
Underofficerarne togos till största delen ur de gemenes led. Ofta nog befordrades härtill dugliga karlar bland städernas båtsmän.[7] I början torde de hafva antagits af holmamiralen eller den amiral, hvars regemente de tillhörde, men år 1673 förordnades, att ingen skulle få inskrifvas såsom underofficer, förr än kan blifvit antagen af amiralitetskollegium.[8] Och år 1677 inskränktes antagandet till blott dem,
