Ehuru de efter några år upplöstes, så hade man dock fått kännedom om ett beqvämt och säkert sätt att erhålla folk, på samma gång landet befriades från de betungande utskrifningarne.
På framställning af amiralitetet beslöt regeringen d. 31 okt. 1634 att lägga alla utmed sjösidan belägna socknar under båtsmanshållet.[1] För båtsmansinstitutionen lades nu den grund, på hvilken denna hufvudsakligen hvilat under två och ett halft århundranden.
På grund af det sålunda erhållna tillståndet utfärdade amiralitetskollegium d. 1 dec. 1634 en cirkulär-instruktion för dem, som utsändes att rotera landet till båtsmanshåll. Genom denna uppdrogs åt utsedda amiraler och kaptener, att med biträde af ståthållarne i orterna öfverenskomma (“accordera“) med allmogen. Fyra bönder, så skatte som krono, borde hålla en båtsman och, då denne under vintern var hemförlofvad, gifva honom hemkall mot hans skyldighet att arbeta hos roten. Der allmogen bejakade detta, skulle den tillförsäkras, att hvarje bonde skulle sjelf med en dräng och en pojke vara befriad från utskrifning. Om båtsmannen dog, skulle roten i hans ställe sätta annan duglig karl. Frälsebönderna åter skulle inom den s. k. frihetsmilen från adelns sätesgårdar blifva tolf och utom densamma åtta om underhållet af en båtsman. För att bättre kunna hålla reda på de sålunda antagna båtsmännen och bösseskyttarne, skulle de indelas i rotar à tio man. För hvar rote skulle en öfver- och en underrotmästare utses, hvilka hade skyldighet att tillkännagifva, när någon i roten dog eller rymde, “på det capiteinen kan sin rulla derefter veta att förändra och antalet complera". Denna allmänna rotering skulle verkställas i Öster- och Vesterbotten, Ångermanland, Helsingland, Gestrikland, Upland med Roslagen. Södermanland med Vermdö, Nerike, Vermland, Vestergötland, Östergötland, Småland och Öland samt städerna i Upland och Vestmanland.[2]
Det skulle dock taga sex år innan ett så omfattande och i många förhållanden djupt ingripande verk kunde fullbordas. Den 13 februari 1636 utfärdade regeringen fullmagter för en viceamiral, en major vid flottan, sju kaptener, en
