verkstäldes af kompanichefen efter order af amiralitetskollegium, vanligen hvarje år på vintern, så att kompanierna kunde vara fulltaliga vid uppfordringen på våren.
Vid denna förrättning skulle kompanichefen:
antaga nya karlar i de afgångnes ställe;
iakttaga de förändringar i roteringen, som sedan sista
kompletteringen inträffat till följe af donationsbref,
reduktionsutslag, nya bestämmelser om frälsehemmans rotering,
ödeshemman m. m.;
upprätta och insända till amiralitetskollegium mönstrings-
och mantalsrullor;
uppbära och redovisa vakans- och lodjepengar; samt
tillse det lodjorna med sina båthus voro i behörig ordning.[1]
Kompletteringsförrättningarne fingo sådan vigt, att k. maj:t år 1661 föreskref att landshöfdingarne skulle vara närvarande vid “båtsmansutskrifningarne“, när de af förordnade officerare förrättades.[2]
Sedan så mycket folk förlorats med skeppen Kronan (1) och Svärdet (1) den 1 juni 1676, måste nytt folk anskaffas genom komplettering. Men som inga officerare kunde undvaras från skeppsflottan, anmodades landshöfdingarne att komplettera alla båtsmans- och bösseskyttarkompanier, så ordinarie som fördubbling, och genast skicka det nyskrifna folket upp till Stockholm.[3] Afgången var åren 1675 och 1776 så stor, att en del rotar nödgades dessa år uppsätta fem à sex båtsmän, fördubblingen inräknad.[4] Ty vid kompletteringen gick det ganska hårdhändt till, enär nya karlar skulle uppsättas äfven för dem, om hvilka man icke med säkerhet visste om de voro i lifvet eller icke.[5] Ingen pojke under sexton år fick antagas till båtsman.[6]
Så uppstod ock fråga, huru förhållas skulle vid komplettering af rote, som blifvit vakant genom karlens befordran till underofficer. I landsorten löstes frågan vanligen så, att roten rekryterades med en lösdrifvare, hvarigenom legan besparades roten. I städerna åter måste andra karlar sättas i stället. På städernas besvär häröfver resolverades år 1647,
