in snugga stoppar jag ibland,
Och vid dess portativa brand
Jag blåa röken blossar.
Då händer, att jag till den grad
Blir upprymd och olympiskt glad,
Att jag pegasen lossar.
Och så bär det elektriskt af
Med lyran i galopp och traf
Igenom rymder vida.
Och nyser jag invid min knut,
Så är jag, förr’n jag nysit ut,
På jordens andra sida.
Och öfver allt, som sångmön vill,
Jag far och ser, hur det står till,
Ibland vid sjelfva hofven,
Från nordens silfverpol till Cap.
Jag tittar i Vesuvii gap
Och gör visit hos påfven.
Jag ser och hör allt, som jag vill,
Kristina Nilssons silfverdrill,
Och hur Kabyler lefva.
Jag ser vår gamla midnattssol,
Jag hör Neruda på fiol
I en och samma vefva.
Se’n jag vid Suez sett kanal’n,
Jag högst belåten med lokal’n
Till Fez Marocko kuskar.
Och en passant, om jag har tid,
Jag tar Egyptens pyramid
Uppå försök och ruskar.
Och verldens myckna tokeri
Jag ser och hör och far förbi
Och skrattar åt för resten.
Men för hvad ädelt är och godt
Jag lyfter vördsamt min kalott
Och bugar mig på hästen.
Blir resan tröttsam, nå välan!
Jag vet ej, hvad som hindra kan
Min pegasus att vända.
Jag har då gjort en liten tur,
I botten rökt min pipa ur,
Och qvällen gått till ända.
