et stormar uti nordanskog,
Det susar uti luft och bölja,
Och aldrig hösten tycks få nog
Med vatten att planeten skölja.
Och med ett evigt sus och brus
Till annat han oss icke eggar,
Än fort oss knåpa inom hus
Och vistas inom fyra väggar.
Och lika käck till sjös som lands,
Han gärdsgårdar och skutor krossar,
Och hej dukar han har till hands,
Som äro ena rara gossar.
Hans favorit är den, som bäst
Kan snurra kring Heimkringlas panna:
Från norr och syd och ost och vest
De äro annars likadana.
Hvad är att göra här vid lag:
Att snarka eller vara vaken?
Jag vet ej sjelf, och frågar jag
En annan, hvad han tror om saken,
Han ropar: »Knäpp din rock igen,
Jag på konserten skall dig föra!» —
I detta regn? nej, stopp, min vän!
Jag spel och sång ej orkar höra.
En annan ropar: »Kom! I qväll
Man dansar i ett städadt gille!» —
Min sångmö! dina ögon fäll!
Man vill med dans förströ ditt snille!
När gråskägg skuttar som en ung
Och gubbar sig med dans befatta,
»Min gerning nådigt skåda» sjung
Och le med mig åt det besatta!
Nej! På en så upprorisk dag
Till nöjen eller sällskap väljen,
Hvad helst ni vill, godt folk! men jag,
Jag väljer Bacchus och buteljen.
De komma ljufvast nu till pass
Att kroppen friska upp och tanken: Hinc robur et securitas!
Som Talis Qualis sjöng för Banken.
