Stockholm, Del 2 (Elers 1800)/Kap 202

←  Cap. om Norremalm i allmänhet.

Stockholm, Andra delen av Johan Elers Cap. om N. malms Västra Del.

Cap. om N. malms Östra Del.  →

II CAPITLET.
Om Norre Malms Västra del, fordom Västra Malmen kallad.

§. 1.

Innan Clarae Kloster anlades, beskrifves tracten deromkring, såsom en steril och oländig mark, emellan sandbackarne och morasen; der intet annat växte än ljung och små buskar.

Denna delen af malmen, hade i Söder, N. ström, fallande ur Mälaren i Saltsjön; på Västra sidan Lidarnön eller Kungsholmen och Rörstrands-viken; i Norr, Kungsbacken; samt i Öster, Sandberget eller Brunkeberg. Rymden emellan Klostret och strömmen, samt nejden deromkring, skall fordom varit så sank och lågländ, att allenast en enda väg varit, ifrån Norrebro till Klostret; hvaraf de under husen varande Källrar, ännu vidkänner sina olägenheter. Åt den kanten, der norra Kyrkogatan nu löper till Barnhus-trägården, har äfven varit en djup dy; som sedermera och äfven i senare tider, blifvit instängd, fyld och omsider bebyggd. Uppå Rörstrands-sidan och Kungsbacken, har varit Clarae gärde, (som Peringsköld omtalar, i beskrifningen, om K. Johan III:s likfärd), och den trägården, som K. Magnus Ladulås gaf till Klostret 1286; tillika med allt, hvad till de Spettälskes Hospital hörde, samt malmen, alt intill träskets strand och bergsträckan i Norr, som Han af Erke-Biskopen i Upsala, sig tillbytt hade^[1]. På förenämde Clarae gärde, Mönstrades 1605 Fransyske Krigsfolket, af Johan Jöransson Rosenhane, hvilket han med Stallmästaren Erich Jöransson afhämtat ifrån Elfsborg. Hela den tracten bestod då af Åkrar^[2].

På den lilla kulle, der Clarae Kyrka nu står, skall ock Klostret fordom varit anlagdt, med sine tillhörige hus; hvartill den långa Berghällen, varit vid grundläggningen tjenlig, som ännu synes, både framför stora Kyrkodörren och vid Chorbyggnaden. Detta styrkes ock deraf, att man vid grafvars öppnande, ofta råkat på gamla grundmurar. Ibland de skäl som härvid af Doct. Nordberg åberopas, förtjenar ock det, att här intagas; att då R. Rådet och Presidenten Gr. Vrede, vid Östra Kyrkogatan, midt emot den tomt, som närmast gränsar, till Östra Kyrko-porten, 1697 anlade sin trägård; fants der ändalångs med gatan, en hvälfder gång under jorden, der Nordberg berättar sig ofta hafva varit i sin ungdom, och anser för en öfverlefva af Klostret.

§. 2.

Att Klostret skulle kunna begagna sig af nyssnämde donation; eller malmen ifrån Norr-ström till Kungsbacken, lät K. Magnus utfärda Dess privilegium, dat. Alsnö 1288, att alla som ville bebygga Klostrets tomter, skulle njuta samma friheter, som Stadens Borgare innom murarne.

År 1320 contraherade Borgaren i Stockholm, Hinsekin Sundag med Klostret, om en tomt vid qvarnen, på Norra sidan, den han i 16 år skulle häfda och bebygga, emot en half mark penningar i tomtören.

År 1327, hade Mgr. Canis fådt en tomt till Kålgård, på Västra sidan vid Petter Smed, att nyttja i sin lifstid, emot revers, att hans arfvingar, ingen rättighet i framtiden och efter hans död, dertill äga skulle.

År 1328 hyrde Erke-Biskopen Ol. Beronis, på 20 års tid, en tomt af 30 alnars bredd, belägen emellan farvägen och sjön vid Klostret (inter communem viam et stagnum prope claustrum) för 1 öre p:gar årligen. Häraf intages icke allenast; att vägen då gådt på Västra sidan om sandberget; utan bestyrker äfven någorlunda Klostrets belägenhet nära sjön.

År 1331 d. 28 Julii hyrde Lagmannen i Södermanland, Lars Ulfsson, en tomt, belägen emellan Mich. Danskes gård och Kloster-gården, till bebyggande, som efter Hans och Hans Frus död, skulle åter falla till Klostret.

År 1332 dagtingade Greger Magnusson med Klostret, om en tomt i sin lifstid, vid Pett. Smeds, af 40 alnars längd i Öster, och bredden allt intill berget, samt om en bro, af 5 alnars bredd, att der lägga sina farkoster.

År 1335 d. 6 Julii betingade sig åter Hinsekin Sundag af Klostret, en tomt vid Norrebro, der han byggdt sig hus, med villkor, att i Jungfru Richissas lifstid, besitta platsen utan lego; men efter hännes död, skulle Mäklare sättas, emellan Klostret och honom, och hvad de beslöto om husbyggnaden, som kunde vara skedd, det skulle bägge parterne blifva vid. Detta samma huset vardt året derefter af Fred. Finland, som haft det 3 år i pant, och låtit det, 3 gånger på Rådstugan till inlösen uppbjuda, såldt åt Clarae Kloster, då Abdissan Richissa, efter föregången värdering betalte derföre 70 mark gångbart mynt, enligt Köpebref d. 2 Maji 1336.

Flere tomter uthyrdes de följande åren; men då deras belägenhet eller andra märkeliga omständigheter icke beskrifvas, i de derom uprättade afhandlingar; torde deras upprepande, här utan saknad kunna förbigås.

År 1443 dagtingade Borgaren i Stockholm, Olof Ragvaldsson med Klostret om en tomt och trägård, der han och hans Hustru, skulle i sin lifstid sitta oqvalde, och få hålla tvänne Kor, emot 20 penningars hyra årligen; innom samma frid och hägnad, som Klostrets Kor och Får.

År 1440 hade Klostret undt Ambjörn Bengtsson och hans Hustru, Katarina Stensdotter, i deras lifstid, en tomt Västan för Klostrets tegelhus och Nordan vid qvarnberget; så att farväg låg emellan berget och tomten. Efter deras död skulle gården tillfalla Klostret, till deras Själars gagn.

År 1441 tillstår i sitt öppne bref, Bengt Jonsson af Salistom, Lagman i Upland, med sin Hustru Mareta Lydikes dotter, sig hafva legt af Klostret en holme; liggandes emellan Stockholm och Norra malm, Sunnan från deras Qvarn och Östan brona, som kallas Barkaraholm; att bruka, bygga och nyttja, emot 1 tunna Smör årligen.

Sedan K. Albrecht 1365, tagit Olof i Lögheboda, S. Clarae Klosters Syssloman, under sitt beskydd, fri för alla Krono-Utskylder, gaf han sig korrt derefter, med alla sina gods och ägor, under Klostret, till evärdelig tjenst och lydno; hvilket K. confirmerade 1370.

År 1499 afhandlade Mattes Guldsmed, med Klostret, om ett Torp Lögjaboda i Solna Sochen, liggande emellan Brunsviken och Brunkebergs-änden, med alla dess tillhörigheter, och hälften af den flotmosse, som ligger emellan Vessby och Lögjaboda Äng, med en löt som ligger Väster för Brunkeberg, för 4 mark reda penningar årligen, att njuta i 4:de led. Byggningen derå, var förut skattad för 3 mark.

§. 3.

Genom de i förberörde måtto uthyrde tomter och lägenheter, blef denna delen af malmen, väl i förstone någorlunda bebyggd; men om Klostrets förmån och inkomster dertill gifvit anledning, så blef ock Klostrets förstörelse, i anseende till Stadens bättre försvarande, vid fienteligt anfall, tillika orsaken och anledningen, till de uppförde hus och byggnaders afrödjande, hvarigenom äfven denna delen af malmen, åter kan anses, såsom obebodd och öde, utom några Kålgårdar och små kojor eller vacktstugor.

Uti Privilegierne, näst efter S. Olofs dag, 1529, gaf K. Gustaf I. Stockholms Stad, S. Clarae gärde till mulbete; och uti Privilegierne d. 12 Apr. 1563, donerades Staden med den delen af Clarae gärde, som inhägnad var; men hvarå förböds att bygga.

Det fordrade lugnare tider, en mildare regering och mera allmän säkerhet, än under Danska väldet, att gifva Stockholms Stad ett mera utvidgat utrymme, och att grundlägga det anseende, Hufvud-Staden sedan innom 200 år vunnit; äfven att genom N. förstadens upprättande ur dess ödesmål, befrämja dess af en ringa början ökade tillväxt och prydeligare bebyggande.

Ehuru K. Gustaf I. innan Han såg sitt Regemente stadgadt, och då Han ännu befarade fienders anfall, Afvundsmäns och Illviljares uppror; fannt angelägnare, att tänka på Stadens försvar, innom murarne; än att sträcka sin omsorg till Förstädernes uppbyggande, som vore utan försvarsverk, och snart utan möjelighet att kunna befästa, blef det dock Hans Söners och Hans Ätts berömmeliga bemödande, att gifva Rikets Hufvud-Stad, det anseende, som Svea Konunga-Säte fordrade och ortens förmånliga belägenhet medgaf. K. Johan sträckte sin omtanke, till de förstörde Kyrkors återupprättande; K. Carl IX och den Store Gustaf Adolph omfattade denna förstad, med så mycken nåd och välvilja, att den under åtnjutande af egen Stadsrätt, så ansenligen tilltog i styrka och folkmängd, att Norre malm, uti den 1624 beviljade Krigshjelp, enskildt deltog i en ganska betydelig mån emot Staden^[3]. Drottn. Christina åter, befrämjade Malmens prydnad, ordning och skick, i anseende till gators, gårdars och qvarters indelning, samt byggnadssättet. Dervid fordrades alfversamme författningar och en verkställighet, under Öfverståthållaren Flemings styrelse och inseende, som sedan vid andra tillfällen, kunnat åberopas, till efterfölgd.

§. 4.

Utom de flere eldsvådor som ifrån älldre tider öfvergådt den Västra malmen, var den som inträffade d. 8 Junii 1751, middagstiden, och påstod 12 à 14 timmar, under en häftig storm, den betydeligaste och mäst känbare. Den kom lös i ett färgeri, på blå handen kalladt, vid gamla Munklägers-gatan, och lade större delen af de bästa husen vid Drottninge-gatan och hela tracten i Väster, allt till Clarae viken och röda bodarna, i aska. I denna brand öfverfördes ock elden till Södermalm; och de eldsvådor som den 10 och 11 påföljande Junii, timade på Ladugårdslandet, kostade Brand-Assecurance-Contoiret, nära tre tunnor guld. Denna nyttige och berömvärde inrättning, ehuru först 1746 grundlagd, bidrog icke litet, till de afbrände husens åter iståndsättande och malmens prydeliga bebyggande. Till upptäckande af banemännen, till den då ansedde mordbrand, utlåfvades genom allmän Kundgörelse 2000 ducater.

En ny Strandgata blef efter denna olycka, befald at anläggas vid Clara viken; som kan intagas af den i koppar stuckne Charta öfver Stockholm och dess Förstäder, af K. M. till Strändernas anläggning, gillad och faststäld, d. 1 Julii 1751. En fölgd deraf är äfven den vackra quai eller strandbyggnad, ifrån Rosenbad till Röda-bod-torget, förbi Grefveliga Bondeska pallatset.

Flera Norremalms Invånare sökte 1753, att platsen der Stadens då afbrände Brygghus och Parmmätare-stufvan stådt, måtte användas och tillredas, till rymligare hamn- och last-plats. Samma tomt var då af Magistraten redan såld, till Grosshandlaren i Stockholm Bernh. Burmeister; innehållande 4335 qvadrat-alnar, för 12,000 D:r K:mt, med villkor att Burmeister på egen bekostnad, icke allenast skulle utfylla tomten i sjön, Söder ut, intill den af K. M. befalte strandgate-linien; utan ock, så långt, som tomten sträcker sig, anlägga sjelfva strandgatan, med stenmur på rust-verke^[4]. (Se vidare härom angående Meyerske Huset).

Det blefve för vidlöftigt att här uppräkna alla de kostbara byggnader som nu pryda denna delen af malmen; några få böra dock här nämnas, i synnerhet af dem, hvarom någon underrättelse om förre ägare, eller något annat anmärkningsvärdt, kunnat erhållas.

Grefve Bondes palats hafver en vacker och med pelare ornerad facade åt Norrström, är efter R. R. och Riks-Marskalken Gr. Carl Bondes dödeliga frånfälle, fullbordat.

Det Hildebrandske der näst intill, vid Drottning-gatan, är på en vacker granit-fot, i senare tider uppfört.

Der bredevid, i hörnet af Fredsgatan, är det gamla Knorringska Huset, som i ståndsattes och tillbygdes af Bergs-Rådet Brandt, ägdes sedan af hans Måg, Bergs-Rådet Sandels och nu af Presidenten i Kongl. Camar-Rätten v. Nummers.

Huset midt emot Gr. Bondes, i hörnet af Strömgatan och Drottningegatan, tillhörde Lagman Vesterman 1771, sedermera Herr R. Rådet Baron Lilljencrantz, och äges nu af Bergs-Rådet Lefebure.

Längre upp på Drottningegatan, förekommer Vrediska palatset, som finnes aftagit i Svecia Ant. et Hodierna, 1 Tom. Tab. 48.

Detta hus tillföll Gr. Fabian Vredes Dotter, Fru Agneta Vrede, som ägde Öfversten Gr. Lillje. Deras Dotter var Grefvinnan Hedevig Cath. Lillje, gift med R. Rådet Gr. Magnus Julius De la Gardie, och kom således i den Ättens händer. Har i några och 20 år, af Franska Ambassadeurerne varit bebodt; men genom ett litet missförstånd med Husägaren, blef M. D'Havrincourt uppsagd 1753, och Huset uthyrt till Danska Envoyen. Gr. Wedel-Friis^[5].

Huset byggdes först af Borgmästaren i Stockholm Börje Persson och var då ett hörnhus, som hade gafveln åt Drottninggatan och façaden neder åt gränden. Bredevid stod ett annat litet hus, som äfven hade sin gafvel åt Drottn. gatan. Sedan köpte K. Rådet Gr. Vrede bägge tomterne och bebodde bägge husen, sådane som de voro, till 1690, då han låt rifva öfre delen af, och gjorde en tillbyggnad i längden, upp åt Drottninggatan, och vände äfven façaden dit åt. Detta hus är här frammanföre nämdt, i anseende till de vid Östra Kyrko-gatan fundne ruiner af Clarae Kloster; då trägården vid samma gata anlades. Det tillhörde på 1790-talet R. Rådet Gr. Melcher Falkenberg, och har efter Hans död fått ansenlig tillbyggnad.

Emellan nyssnämnde Hus och det åfvanföre liggande Grefveliga Braheska palatset, inlöstes en tomt 1684, till en tvärgränds öppnande, åt Clarae Östra Kyrkoport. Uti K. Carl XI:s Ö. B. derom af den 18 Dec. 1684 skänktes det som öfverblef af samma tomt, sedan tvärgatan var afdelt, 23 alner uppe vid Drottningegatan och allenast 6 alnar vid Kyrkogatan, till Landshöfdingen Fabian Vrede till lägenhet utmed dess hus, till evärdelig ägo, att dermed göra och låta, som med annan sin fasta och välfågne egendom.

Hans Excellence Gr. Brahes egendom, har efter Tillaei Charta 1733, då tillhört Grefve Cronhielm; sedan Gr. Erich Brahe, R. Rådet Gr. Höpken, R. R. Gr. Ul. Scheffer, R. R. Baron Otto Vilhelm De Geer, hvarefter, detta nyligen i ståndsatte hus, nu tillhör, som berördt är, Hans Excell. Gr. Magnus Erichsson Brahe.

Hans Excell. R. R. Frih. Em. De Geers hus, som varit Fidei-Commiss; är sedan med vederbörligt tillstånd försållt, och äges nu af Kongl. Räntmästaren von Hausvolff.

Det Sprengtportske som vid 1751 års eldsvåda, ägdes af R. Rådet Gr. Höpken; har sedermera fådt ansenlig tillbyggnad.

Det Boneausköldske, uppbyggdt af Stats-Secret. Boneausköld, ägdes sedan af hans Måg, Presidenten Rosenadler och hans Fru; har en egen trägård och tvänne stora flygel-byggnader in på gården, samt en stallgård, tvärs öfver gatan, der en gatu-öppning är tillämnad, till Hötorget.

På Östra sidan af Drottningegatan vill man här blott anmärka; att Magistraten i Stockholm år 1646, försålde till Professor Lenaeus, en tomt i Norra Förstaden vid Drottninggatan, för 25 D:r S:mt, med förord, att han på egen bekostnad, skulle afföra den delen af Brunkeberg, som honom i kraft af det meddelte fastebref ålades, och deruppå uppsätta ett prydeligt stenhus. Tomten höll i bredden vid Dr. gatan, i Söder till Måns Skräddares tomt, 23 ½ aln, och uppföre till Brunkeberg 70 alnar.

Tre Tunnor en gammal Källare i hörnet af Drottninggatan och Bergsgränden, hade på sin skylt: anno 1650, i tre tunnor. Har af ålder förmodeligen icke varit den Stads-källare på Norr; utan Castenhof, som 1650 d. 9 Febr. fick tullfrihet på 30 åmar Renskt, 10 pipor Spanskt och 20 oxhöfden Franskt vin årligen. Källaren 3 Tunnor upphörde 1797, då huset såldes och skylten borttogs.

Rålambske huset före 1751 års brand, äges nu af Bruks-Patron Groen. Lands-Cantzliet är i samma hus.

Bryggaren Brandelii hus vid Sqvalbänken, byggdt i slutet på 1780-talet; köptes i Oct. månad 1797 af Spanska Minist. Moreno, för 22,000 Riksdaler.

Näst ofvanföre är framledne Öfver-Intendenten Baron Hårlemans hus, som hafver en vacker trägård. Äges nu af Cammar-Rådet J. Strübing.

Bruks-Patron Baltz. Knigges hus, det sista på Drottningegatan, nedanför Observatorii-backen, med sina flyglar åt gatan och gården, hägnad med ett vackert järngaller; skall hafva blifvit byggdt för något mer än hundrade år sedan, af en Holländare vid namn, Scheffel eller Schöffler, som i trädgården ligger begrafven, i en för sig der beredd Grift. Denna egendom tillhörde efter Tillaei Charta, 1733 Håfmarskalken B. Düben. Det var från detta hus, som Engelske Ministern Guidickens under Riksdagen 1746, måste utlämna, den i anseende till principalats-frågan, arresterade Handelsmannen Springer; som der hade sökt en fristad.

Härtill må ännu läggas det Grefveliga Gyllenborgske vid Brunkeberg och Malmtorgs-gatan, som sedan ägdes och tillbyggdes af Amiralitets Cammar-Rådet Troilius och såldes 1797 af hans Arfvingar, åt Bruks Patron Hassel, för 28,000 R:dr Banco.

Det Gyllenstiernske vid Fredsgatan, bredevid Prinsessans Palais, Baron Cederström tillhörigt, då det 1796 inköptes för 18,000 R:dr Banco, af Grosshandlaren Langenberg, som reparerat både stora huset och det lilla vid Strömgatan, der ock en trappa, ned till en tvättbro, nybyggdes.

Meijerska huset, vid den så kallade platsen: Röda-bodarne; utgörandes hela qvarteret Uttern, N:o 29; byggdes af Axel Sparre, K. Råd och Öfver-Ståthållare i Stockholm, som lät öfver ingången uppsätta en marmor-sten, med följande derå teknade inscription:

Hanc Domum exstrui curavit

Illust:mus Dns. Axelius Sparre.
Regni Sveciae Senator, Arcis Holmensis
Castellanus & Civitatis Gubernator.
Annis 1671 et 1672.
qvam delineavit
Nicodemus Tessin.
Architectus Regius et Civitatis Consiliarius.

———

R. Rådet Ax. Carlsson Sparre var 2:ne gånger gift, 1:o med Grefvinnan Margareta Oxenstierna Gabrielsdotter, död 1653. 2:o med Grefv. Beata Erichsdotter Stenbock, död 1712; han lämnade alltså tvänne kullar barn efter sig, och utom Grefvinnan, 13 ärfvande barn. Dödde som President i Wismarske Tribunalet år 1679 d. 16 April.

Sparreska Arfvingarne sålde huset på Auction, då det inroptes af Gr. Nils Bjelke, K. Råd och Gouverneur.

Gr. Nils Bjelke och Dess Fru Eva Horn, försålde år 1693 d. 28 Oct. detta hus, till K. Rådet och Presidenten i Svea Hofrätt, Gr. Gustaf De la Gardies Fru, Gr. Elisabeth Oxenstierna för 28,000 D:r K:mt. År 1693 d. 18 Dec utfärdades fastebref derå. Grefvinnan Elis. Oxenstierna var barnlös och adopterade sin yngsta Systerdotter, Fröken Anna Marg. Oxenstierna till sin Dotter; uppfostrade hänne och gaf hänne med varm hand, huset, tillika med en egendom på Ladugårdslandet. Hon blef gift med Gr. Carl Ulric Torstensson. Efter hans död blef hon andra gången gift med Gr. Thure Gab. Bielke, S. R. Råd, Son af fordna husets ägare; och kom det således å nyo i Bielkeska Ätten.

År 1751 d. 8 Junii brann huset alldeles af, hvarefter Gr. Bielke sålde tomten 1754, till Presidenten, Baron Erland Broman, för 60,000 D:r K:mt. Efter fulländad lagfart, sålde han det åter, till Directeuren af Styckjuteriet, Gerhard Meijer för 47,000 D:r K:mt. Han företog dess åter uppbyggande, med fullt alfvare, förökte, och enligt K. Resolution, utvidgade tomten, i en emot de andre qvarteren liksidig fyrkant; ändrade flygelbyggnaderne och fick det färdigt 1757, så att Spanska Ministern Del Puente Fuerte, då flyttade in. Till den fordna ägarens minne, lät han conservera den åfvannämde Marmor-stenen, och den i nedre farstugan uppsätta^[6]. Se mera härom ang:de Målare-Acad. som nu äger samma hus.

Vid reparationen af huset, fick Directeuren Meyer, nådigt tillstånd, som berört är, att intaga 14 alnar af röda bod-torget, i linia med Fredsgatan; hvaremot han åtog sig, att på egen kostnad, anlägga och uppföra den bryggan, som till nödig communication, emellan Stads Brygghus-Hamnen, och lastage-platsen, vid röda bodarne, förut blifvit pröfvad oumgängelig; hvilken ock på Krubbvirke blef uppförd, till 10 alnars bredd på den Södra och 9 alnar på den Västra sidan, i hörnet af samma hus, till strandplats eller gata.

Öfver-Hof-Intendenten Baron Adelcrantz, byggde i slutet på 1740-talet, stora huset på flere sammanlagde tomter, emellan stora och lilla vattugränden, som nu äges af Presidenten Gr. C. J. Gyllenborg.

Här hade kunnat intagas mångfaldige flere namn på vackra och väl byggda stenhus, om pryda denna tracten af Norrmalm; men sådant hade kunnat trötta en läsare, och blifva ansedt som mindre uppbyggeligt, att blott känna ägarnes namn till några hus; som äro så många förändringar underkastade. Om man icke kunnat följa deras efterdömen, som i åtskillige större verk om Europas Hufvud-Städer, gifvit vidlyftigare beskrifningar öfver många och ypperliga byggnader och palatser; så bör dervid påminnas, att byggnads-sättet här, har från älldre tider, mera haft afseende på nyttan, än pragten. Att Hufvud-Staden dock icke alldeles saknat, sådane minnes-märken af Architectur, och af våra gamla Ätters anseende och välmåga; kan intagas; så väl af Grefve Dahlbergs Svecie verk; der flera gamla Herrehus blifvit afritade och graverade; utan ock af de beskrifningar derom, som här, på sina ställen meddelte varda.

§. 5.

Här bör ock med några ord nämnas den eldsvåda, som d. 10 Aug. 1775 öfvergick Norremalm, i Adolph Fredrichs församling, då 45 gårdar lades i aska, och hvarefter sedan, i stället många vackra stenhus uppfördes. För de afbrände försäkrade egendomar, betaltes en summa, af 123,308 d:r K:mt. Ibland de afbrände husen, var allenast ett enda stenhus och det bofälligt.

Värdet af de hus, som icke voro försäkrade, räknades till 58,000 d:r K:mt, och förlorad lös egendom till 43,310 d:r, in alles 101,310 d:r K:mt. Till deras understöd, som dervid lidit, beviljade K. M. 48,310 d:r K:mt, som af Öfverståthållaren skulle utdelas. (K. br. d. 19 Oct. 1775).

§. 6.

Rännare-banan har fordom blifvit kallad, K. Jans Ladugård, säger Bång^[7], med åberopande af Öfverståth. Flemings berättelse, om Drottn. Christinas Kröning, p. 4, 26.

I K. Gustaf Adolphs tid, skall denna plats varit nyttjad, att der exercera Krigsfolket, och lär först på Dr. Christinas befallning, och genom Öfverståthållaren Flemings föranstaltande 1640, blifvit från Hö-torget afskild, och omgifven med en stenmur, till en Rid-bana eller som den ock blifvit kallad Riddare-bana.

Till Carouseller eller upptåg, har den ock sedermera flera gångor blifvit nyttjad, såsom vid bemälde Drottnings Kröning, d. 20 Aug. 1650, och vid Hertigen af Zweybrüchens Adolph Johans förmälning, med Riks-Drotzen Grefve Pehr Brahes Dotter, Grefvinnan Elisabeth Brahe, d. 20 Maji 1649. Riks-Stallmästaren Gr. Douglas, anstälte der ett upptåg 1654, hvarom en tryckt beskrifning finnes. År 1668 d. 24 Novemb. K. Carl XI:s födelsedag, och d. 19 Decemb. 1672, då samma Konung hade tillträdt Regeringen, firades der, så högtideliga tillfällen, med Riddar-Spel och Ring-rännande. Sistnämde Carousell föreställes uti 62 graverade taflor af Klöcker Ehrenstrahl. Konungen anförde då sjelf 1:sta Skaran, i Romersk Drägt, under namn af Riddare af Äran, åtföljd af 8 Berömmets Riddersmän; 2:dra Skaran: Turkar, anfördes af R. R. Friherre Gust. Baner, under namnet: Riddare af Styrkan, åtföljd af 8 Öfverdådighetens Riddersmän; 3:dje Skaran: Polackar, anförde af R. Rådet Bengt Oxenstierna, Riddare af goda Hoppet, med 8 goda Modets Riddersmän; 4:de Skaran, som var de öfrige Europeiske Potentaters, anfördes af H. E. Herr R. R. Baron Christer Horn, Riddare af Enigheten, med 8 Samrådighetens Riddersmän. Rännare-banan var då besatt med K:s Garde och ett Regemente Ryttare i Harnesk. Ringränningen skedde i anseende till årstiden, vid ljus, i Ridhuset^[8].

Öfverståth. Gr. Gyllenstierna anhölt, i underd. skr. d. 26 Jan. 1691, i anledning af Placatet, om Hand-Qvarnars inrättande för de fattige, hvartill Magistraten hyrt många hus; att K. M. täcktes tillåta, att dertill få nyttja, det långa brädhuset, vid Rännare-banan, som i Dr. Christinas tid varit brukadt vid Riddar-spel, till Åskådares beqvämlighet; men K. ansåg det omistandes.

Beträffande Rännare-banans inhägnande, som sedan 1686 på ena sidan varit utan plank; så skulle Öfverståthållaren med förslag dertill inkomma. (K. br. d. 28 Jan. 1691). Till denna inhägnad uppgafs 2:ne förslag; på ett plank, till 2526 d:r K:mt, och på en stenmur till 15,336 d:r K:mt. K. antog det förra d. 7 Maji 1691. Huru Rännare-banan, sedermera genom en Stallbyggnad 1781 blifvit afstängd ifrån Hö-torget, varder ang:de samma torg förmält.

Om den här inrättade Bildhuggare-attelier och våningsrum för Prof. Sergell, samt om Gjuthusets byggnad, är nämt i beskr. om Målare-Acad. samt om Gustaf Adolphs statuë. Bång berättar, efter meddelte underrättelser, af Archiater M. Bromell, att på Rännare-banan 1672, åtskillige Machin-hus blifvit upprättade, till deras tienst som skulle gjuta Bilder och annat, till Kongl. Slottet (l. c. p. 73).

Pistol-Smeden Våhlberg ägde på Banans Västra sida, ett litet hus och Verkstad; hvilket efter hans död, af Kronan, på 1780-talet, med 450 R:dr, af statuë-medlen, inlöstes af arfvingarne.

---

1. D. Nordbergs Clarae minne, p. 2—8.
2. Rosenhanes Lefverne, sammandragit af annot. om denna Ätt, af Sigf. Gahm. Msc. i Nescherska Saml.
3. Se 1 Del. 9 Capit. om de i Stockholm hållne Riksdagar.
4. Öfverståthåll. skr. i K. Riks-Archivo.
5. Cantz. R. Berchs Samlingar f. c.
6. Baron D. Tilas handskr. Samlingar på Kongl. Bibliotheket.
7. De monte Brunconis.
8. Sv. Fateburen, 7 öpn. St. 1769, 8:o, p. 40.