Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 402

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 239 ]

II.
Hof-Consistorium.

Hof-Consistorium skall först vara instiftadt 1663. Uti den ordning, hvarefter Öfver Hofpredikanten och Hofpredikanterne skulle sig rätta, utfärdad under Förmyndare-Regeringen d. 20 Decemb. 1662; förmäles i 1 puncten: att K. M. godt funnit, att låta på Dess Hofstat uppföra trenne Hofpredikanter, och deribland en Öfver-Hofpredikant; att K. hvad deras Collegial sammankomst vidkom, att Öfver Hofpredikanten skulle hafva en alvare Inspection på hela Hof-Församlingen; upptaga alla de saker, som samtelige Prästernes rådslag kunde behöfva och dem utaf Hof-Församlingen som vederbör, och när så nödigt finnes, till deras Collegium att stämma och citera; jämväl skulle han hafva tillstånd, de andre Hof-Predikanterne att sammankalla och dem proponera de ärender, som till Gudstjenstens ordenteliga förrättande och Kyrko-disciplinens vid magt hållande, kunna förekomma; [ 240 ]tagandes deröfver deras betänkande, m. m. som angår Prediko-fördelningen i synnerhet. Kongl. M:ts nådige Instruction för Dess Consistorium Aulicum, vid de der förefallande ärender, gifven Stockholm d. 28 Jun. 1681, finnes ännu in originalii i Kgl. Hof-Consistorii Handlingar, och tryckt intagen i Biskop D:r Wallqvist Eccl. samlingar p. 318. Derutinnan tillägges Consistorio samma rätt och myndighet, som andra Consistorier i Riket, på K. M:ts och Ämbetes vägnar, äga att bruka. K. M:ts Öfver-Hof-Predikant skulle der vara Praeses, och ordinarie Assessores K. M:s Hof-Predikanter, och när saker ifrån K. M:ts Lif-Garde föreföllo, skulle de derunder bestådde Präster, sitta med i Consistorio. Uti förordningen om rättegången i Dom-Capitlen, af d. 11 Febr. 1687, förändrades detta i så måtto, att jämte Hof-Predikanterne, skulle Lif-Gardes- och Artilleri-Predikanterne, vara Consistorii ordin. och beständige Ledamöter. När Professor Molin, förordnades till Enke-Drottningens Öfver-Hof-Predikant, fick han sitt rum i Hof-Consistorio, näst intill Praeses; hvilket i en dylik casu i senare tider blifvit följt, i grund af Kongl. brefvet d. 18 Nov. 1701. Så länge särskilte Präster voro vid Drabanterne, alternerade de i tjenstgöringen, med Hof-Prästerne och äfven i Consistorio. K. Resol. d. 21 Maji 1702.

Öfver-Hof-Predikanten skulle af förenämde Assessores och Notarien, respecteras såsom deras Förman. Han skulle ibland Hof-Predikanterne, utdela predikningarne, samt förordna på hvad rum och tid, hvar och en skulle predika[1]; hafva magt att citera dem, som för något brott böra stå till ansvar; afsända någon af Prästerna, när så behöfves [ 241 ]i något ärende, hvilket ingen borde vägra att efterkomma.

Alla Kyrkosaker som vid K. M:ts Hof, samt Gardet till häst och fot, föreföllo, skulle lyda under detta Consistorio.

Alla Hof- och Slotts-betjente, skulle höra till Slottskyrkan, med deras hustrur och barn. Praeses Consistorii skulle tillika vara Slotts-Kyrko-Inspector och hafva uppsigt på Kyrkans vid magt hållande, inkomster och utgifter; så lagande att deröfver hålles rigtig räkning. I öfrigt skulle han rätta sig efter Guds ord, all loflig sedvana och att allt måtte Christeligen och ordenteligen tillgå.

I sednare tider hafver ock Pastoren vid Arméens Flottas Svenska Escader, och Kyrkoherden vid Skeppsholmen blifvit ledamot i Hof-Consistorio.

Till förekommande af onödige och öfverflödige Prästers antagande; expedierades d. 22 Oct. 1784, K. M:ts Circulair till samtelige Regements-Chefs, att vid Regementerne ej flere Präster än tvänne, en till Regements-Pastor i fredlig tid, finge antagas, och följackteligen ingen vidare kallas, för än det varande antalet, dertill blifvit förminskat. Till Deras K. Högheter Hertigarne, afgick äfven Konungens nådige handbref, om inskränkning i Deras Hof-Prästers antal, till en, utom den, till hvilken pligten var anförtrodd.

K. Hof-Predikanten samt Probsten och Kyrkoherden Magister Aron Vestén har 1799 utgifvit första Del. af ett arbete, under namn af Kongl. Hof-Clereciets-Historia, in 8:o. Det skall komma att bestå af 3:ne Delar; och blifver för Svenske Lärdoms och Kyrko-Historien, ett verk som hedrar sin Författares möda.

  1. En motsägelse härutinnan har blifvit straffad, med Ämbetets förlust.