Stockholm, Del 4 (Elers 1801)/Kap 110
X.
Kongl. Kammar-Revisionen.
Det var under Riksföreståndaren Birger Jarls, samt Konungarnes, Waldemars och Magni Ladulås, Regements-tider, som Rikets skattkammare först började att med någon visshet, påräkna inkomster, ehuru tillfällige de än voro. Men vården deraf var i högsta måtto oordentelig; och en Albrecht, som slösade på sina gunstlingar; en Margareta, som visst icke ansåg Sverige för Sitt Fosterland; och de tvister om Riksstyrelsen, som derefter, ända till 1521 varade, skaffade ingen rättelse; utan bidrogo med förenade krafter, att tömma skattkammaren, och utarma folket.
Gustaf I. stor i allt, kunde ej annat än vara det som hushållare. Historien och förvarade handlingar bära vittne derom och föreviga Hans minne.
Yngste sonen fullföljde i synnerhet, denna makalöse Konungs således påbörjade verk, och under Sonesonens, den store Gustafs Adolphs tid, vunno ingälderne till Staten och redogörelsen derföre, en stadga och säkerhet, som Riket dittils icke ägt.
Uti ett välbestält samfund fordras ej allenast att inkomsterne äro ordenteliga och blifva förbättrade; utan ock i synnerhet, att de rigtigt utgå, behörigen uppbäras och redovisas. Det förra tillkommer Kammar-Collegii; det sednare Kammar-Revisionens allmenna vård och öfverinseende.
Enligt Regements-ordningen af år 1634, hörde till Kammar-Collegium, (eller som det förr kallades Räkninge-kammaren), Revisionen eller Revisionskammaren, hvilken bestod af 6 Ledamöter eller Commissarier. Desse ägde att genomse och granska Kronans räkenskaper; och då mål skulle afgöras, som rörde Kronans ingälder och redogörares ansvar, skedde sådant af en Kgl. Kammar-Rätt, som utgjordes utaf desse Commissarier och Räkningekammarens Ledamöter; hvilka voro, Riks-Skattmästaren som förde Präsidium, 2:ne Rikets Råd, 2:ne af Adeln och 2:ne Kammererare.
Men göromålen blefvo ökade, och till ärendernes bättre skötande, ansågs vid slutet af år 1666, under K. Carl XI:s minderårighet, af Regeringen för godt, att förordna och utnämna den ene af de 6 Commissarierne, till Directeur, och de öfrige 5 till Assessorer. En Assessor tillsattes då äfven och 6 andre Commissarier antoges. Dock borde så väl Directeuren som Assessorerne deltaga med Commissarierne uti Revisions-arbetet; men Rättegångs-ärenderne som tillförene, föredragas och afgöras uti Kammar-Rätten, hvars Domar enligt K. Brefven d. 22 Nov. 1681 och d. 29 Apr. 1686, genast borde gå i verkställighet, och något ändrings sökande, deruti icke tillåtas.
Orsaker måtte förefunnits, som föranläto K. år 1687, att förordna, det Kammar-Rätt under Riks-Kammar-Rådets Gr. Gyllenstiernas ordförande, skulle i Revisions-Kammaren hållas och målen der definitive afgöras. Men detta allt lärer ej ägt sin åsyftade verkan; då K. fann, att Redogörelse-verket tarfvade sin egen specielle tillsyn, och pröfvade alltså för godt, att år 1695, helt och hållit skilja Kammar-Revisionen ifrån Kammar-Collegium, och gifva den förre sin egen President, uti bemälte K. Rådet Gr. Gyllenstierna, samt nödig Betjening af Secreterare, Notarier och Cancellister.
Uti Reglementet d. 4 Jan. 1692 förordnades att Directeuren, som dittils deltagit i Revision, skulle derifrån befrias, i anseende till det biträde, han borde göra ordföranden, vid skötandet af Doms-ärenderne.
Directeurs-Ämbetet upphörde 1705 och K. Carl XII. behagade, år 1710, utnämna en vice President; emedan Presidenten icke alltid ägde tillfälle, att sjelf ärenderne öfvervara.
Riksens Ständer ansågo väl vid Riksdagen 1727, att efter den då varande vice Presidentens afgång, någon ej sedermera borde tillsättas, samt att de 2:e älldste Assessorerne, skulle med Kammar-Revisions-Råds-fullmagter hugnas; men K. pröfvade 1749 vice Presidents-Ämbetet nödigt, och har sedan den tiden blifvit bibehållit, jämte förökat antal af Kammar-Revisions-Råd; utan verkelige vice Presidents- och Råds-löner, annorlunda, än att likmätigt K. Br. till Kammar-Revis. d. 27 Febr. 1778, vice Presidenten och det då varande älldste Kammar-Revisions-Rådet, borde för deras tider, så gagna sig, till hälften hvardera, af den först ledig blifvande Assessors-lön, hvilken efter deras afgång, skulle tillfalla yngste ordinarie Assessoren utan lön.
Ifrån den tid, Kammar-Revision blef, ett särskildt Rikets Collegium, efterlefdes Reglementerne för Kammar-Revision af åren 1689, 1691 och 1692, till år 1720, då K. M. d. 26 Junii lät utfärda för detta Collegium, Dess nu ägande Instruction. Den uptager uti 4. §. de mål, som i synnerhet höra under Kammar-Revision och till Dess skärskådande och afdömmande, såsom: ”alla Revisions-observationer, Advocat-Fiscalens anmärkningar, allt försnillande som uppgifves, angående Kronans revenuër och ingälder, samt dervid hörande rättigheter; om något Stånd, Stad eller Societet ej fullgjordt dess privilegium, rörande någon K. M:t förlänt inkomst och rättighet; alla tvister om Kronans räntor, eller de stridigheter, som vid Hufvud-böckernes afslutande kunna förekomma; besvär öfver Executorernes utslag, som röra Kronans räntor och ingälder; tvister angående contracter, afhandlingar och cautioner för uppbördsmän; alla criminal-actioner, emot dem, som uti deras ämbeten, angående Kronans räntor och inkomster, eller eljest något sådant försnillande och origtighet begådt, att de finnas förskylla criminaliter blifva anklagade; med hvad mera som finnes af den beskaffenhet, att det härrörer af Kronans ingälder och deras administration, samt för öfrigt allt hvad K. M:t in Specie, kan finna nödigt att anbefalla, af Kammar-Revisionen judicialiter att afgjöras, antingen genom Fiscalen eller eljest.”
De årligen afgifvande och inkommande räkningar, som af ållder tillhört Kammar-Revisionens granskning; oberäknade de i senare åren flerfaldigt tillkommne, utgöra ett antal af 127, utom deras verifications-band, som vida öfverstiga räkningarne i nummer och vidlyftighet. Antalet åter af de betjente, som med revisionen deraf skola sysslosättas, har hunnit till omkring 20; hvaraf dömmas kan, att icke en fjerdedel af det hela, som hvart år bordt granskas, kan möjeligen medhinnas; hvarigenom detta angelägne verk, icke kan uppfylla dess stora ändamål; att freda Statens allmänna tillgångar från försnillningar och tillgrep.
Riksens Ständer funno väl år 1766, nödvändigheten och nyttan af Kammar-Revisions gjöromål, och att ingen inkomst som beviljas Staten, är säker och att påräkna, utan en noga controll å dem, som uppbörden och redogjörelsen skola besörja. De tillstyrkte derföre en utväg, till vinnande deraf; men som icke kunde befrämja ändamålet i det hela. Betjeningen vann uppmuntran genom K. Br. d. 16 Oct. 1766, i det 40 procent bestodes af alla de medel, som genom Betjeningens extra möda, utöfver det Revisions-arbete, dem på ordinarie stunder ålåg, kunde uti Kronans cassa inflyta. Verkan deraf röjde sig genast; men som missbruk dervid icke kunde förekommas, upphäfdes samma förordnande d. 22 Jan. 1793, då 12 procent beviljades af allt, som genom Kammar-Revisionens anmärkningar, kom Kronan till godo.
Enär, oagtadt årligen skedde aflöningar, med observations-medel, till visse Kammar-Revisions-Betjente; och efter afdrag af 40 procent, för nästan allt, som genom anmärkningar, sedan år 1766 influtit, ändå, vid 1796 års utgång, finnes en Kronans behållning för egen del af 25,794 R:dr 27: 9, samt då härtill kommer, den summa af 17,198 R:dr 2 sk. 3 r:st. som till samma tid inkommit i Kronans cassor, i anledning af Revisionen, af 1789 års Bevillnings taxerings-längder, oberäknad den återfångst och säkerhet, som redan är vunnen eller vinnes, genom den i nåder anbefallte särskildte granskning, af vederbörandes redogörelser, för de under sista kriget, åtgångne medel, m. m. så visar sig ögonskenligen angelägenheten, nyttan och nödvändigheten af Kammar-Revisions-arbetet och ändamålet af dess inrättning.
Till detta Verkets förbättring, har Kammar-Revisionen uppgifvit de förslag, som gifvit anledningar, till öfverläggningar derom 1774 och 1787. Kammar-Revision har sedermera 1797 fått K. M:ts befallning att inkomma med underd. berättelse om Kammar-Revisions-Verkets tillstånd, samt att uppgifva hvad till dess förbättring kunde tarfvas. Det derom afgifne underd. betänkande, ankommer på K. M:ts nådige pröfning och vidare förordnande[1].
Kammar-Revisionen hafver nu sitt säte uti gamla Kungs-huset. Ifrån början af sistledne årahundrade, hafva följande beklädt Presidents-Ämbetet derstädes: Gr. Carl Gyllenstierna, 1701; Gr. And. Leijonstedt, 1719; Baron Gust. Rålamb, 1727; Gr. Herman Cedercreuts, 1736; Bar. Per Nicl. von Gedda, 1742; Bar. Joh. Löven, 1755; Hr Joh. Julius vult von Steijern, 1757; Gr. Mathias von Hermansson, 1765; Bar. Carl Fred. von Höpken, 1767; Gr. Carl Joh. Cronstedt, 1767; Gr. Carl Wilh. von Düben, 1769; Gr. Adolph Fred. Munk, 1788; Baron Gustaf Adolph Reuterholm, 1792; Presidenten Christopher von Nummers, utnämd d. 30 Dec. 1796. Död d. 2 Mart. 1801. Utom vice Presidenten, bestod Kam. Rev. af 8 Kam. Rev. Råd och 5 Assessorer. Genom nådig skr. af d. 30 Apr. 1799, förordnade K. M. att Dess och Rikets Kam. Revision, dädanefter skulle bära namn af K. M:ts och R:s Kammar-Rätt, och bestå af 7 Ledamöter utom Presidenten, samt Betjeningen förstärkas med 2 Commissarier, en vice Adv. Fiscal, 1 Registrator 1 Cancellist och 18 Kamerale-Betjente, af Revisorer och Kammar-Skrifvare. Detta verk blef då så inrättat, att alla räkenskaper, der skola ingifvas, samt kunna och böra öfverses innom ett år och en månad, och redogöraren således följas på spåren.
- ↑ Föregående berättelse är af en Ledamot i Kongl. Kammar-Rätten, benägit meddelt.