Svalan
| ← Örnen |
|
Korpen → |
Se’n nidingen skar af min tunga
I gryningen af Hellas’ vår,
Jag kan ej som min syster sjunga,
Jag endast qvittra nu förmår.[1]
När hon med välljud fyller lunden
Och vida kring med tjusning hörs,
Då är min egen stämma bunden,
Det är min näbb allen, som rörs.
Och sorgen målar sig i drägten,
Som än jag bär i svart och hvitt;
Dock följer jag med vestanflägten
Och flyger, lågt ibland, men fritt.
Mot nordens haf jag sträcker färden
Med ljumma vindar alla år:
Ett budskap från den södra verlden
Jag kommer dit med sol och vår;
Och hvar jag sänker mina vingar,
Der börjar allt på nytt att gro,
Allt högre flamma solens ringar,
Och sjelf jag reder in mitt bo.
Jag bygger det af ler, jag kläder
På tusen sätt dess golf och vägg:
Jag väljer mossa, gräs och fjäder,
Att mjukt der blir för mina ägg.
Jag bygger det inunder åsen
Af menskors tak: der är mig bäst.
Jag vaktar hyddan, vaktar låsen,
Och lockar trefnaden som gäst.
Om höns och dufvor tar jag vården,
Ty öga fins ej skarpt som mitt:
När höken kretsar öfver gården,
Då hvisslar jag: zifit, zifit.
Och de förstå min vink, och dölja
Sig fort i buren och i byn:
Jag skyndar röfvarn att förfölja
Och jagar honom uppåt skyn.
Så är jag sedd i hemmet gerna,
Man stör mig ej det minsta grand,
Och månget korn och mången kärna
Man bjuder mig med gifmild hand.
Men jag försmår all tyngre föda,
Min fladdrar öfver vattnen skygg;
Jag har min bergning utan möda
Af dagens sländor, qvällens mygg.
Hur många fåglar mera granna
Jag skjutas ser och fångar bli;
Men jag får lefva, jag får stanna,
Och flyga kring och vara fri.
Men när den kulna hösten stundar,
Och natt blir lång och himlen grå,
Från alla tak och alla lundar
Vi samlas alla svalor då:
Vi tätt oss till hvarandra smyga
Och ordna ett gemensamt tåg,
Och med ett stumt farväl vi flyga
Till öarna i Hellas’ våg.
- ↑ Enligt mythen, förälskade sig Proknes gemål, Terevs, i sin svägerska Filomela, och skar af henne tungan, att hon ej måtte förråda hans brottslighet. Af Gudarna förvandlades sedermera Terevs till en härfågel (Upupa Epops), Prokne till en näktergal och Filomela till en svala. Genom en sednare förvexling, hafva de begge systrarna råkat att byta namn, så att numera Filomela blifvit näktergalens och Prokne svalans.