Svenska industriens män/Carl Victor Heljestrand
CARL VICTOR HELJESTRAND.
I vår tid är, mera än fordom, det sträfsamma fredliga arbetet äradt och aktadt. Vi skänka vårt lifliga bifall åt en kraftig andes praktiska verksamhet och glädjas åt hans väl förtjenta framgång. Men stundom blandar sig med vår beundran för oförtröttade sträfvanden en känsla af vemod, när vi se den gode och trogne arbetaren ryckas bort, just då han skulle skörda, hvad han sått, och detta, ehuru vi veta, att en långt härligare skörd väntar honom.
Sådana betraktelser tränga sig på oss, då vi stå i begrepp att i korthet skildra Carl Victor Heljestrands lefnadsöden.
C. V. Heljestrand föddes i Eskilstuna den 30 januari 1816, der hans fader, rådmannen Olof Heljestrand, som inhemtat den i vårt land förut okända konsten att anbringa etsning och förgyllning på stålarbeten, år 1810 börjat en tillverkning af finare stålfabrikater. Redan vid 12 års ålder deltog sonen, C. V. Heljestrand i arbetet på fadrens verkstad, hvilken efter den gamles död (1837) öfvertogs af äldre brodren Nils Fredrik. Ynglingen, Carl Viktor, arbetade dock fortfarande der till år 1843.
Emellertid hade år 1842 genom professor N. G. Säfström hos kongl. kommerskollegium väckts förslag, att för finsmides-industriens utveckling i Eskilstuna några arbetare skulle utsändas för att praktiskt taga kännedom om denna industri i främmande land. På grund häraf erhöll nu C. V. Heljestrand anbud att för detta ändamål resa till England, men då han saknade kunskap i åtskilliga härför erforderliga ämnen, bland annat i engelska språket, begärde han hos kommerskollegium understöd för att någon tid vid teknologiska institutet i Stockholm få tillfälle att förskaffa sig insigter i dessa läroämnen. Detta beviljades, och han vistades sedermera vid nämda läroverk några månader under år 1843, hvarefter han på hösten samma år begaf sig till England, der han efter många svårigheter erhöll anställning vid hrr Parkers & Lindbys kniffabrik i Sheffield.
Genom sitt tilldragande sätt vann Heljestrand der helt snart allmänt förtroende bland de engelska arbetarne, hvarigenom han så mycket lättare sattes i stånd att inhemta de kunskaper, hvilka utgjorde hufvudsyftemålet med resan. Vid slutet af år 1845 lemnade han derföre England och reste öfver Belgien och Tyskland, öfverallt tagande kännedom om de förnämsta fabrikerna, som rörde hans fack, samt återkom samma år till Eskilstuna.
Redan följande året företog Heljestrand en ny färd till England med kammarherren Emil von Stockenström och på dennes bekostnad, hvarvid vägen togs genom Danmark, Tyskland och Frankrike. Ändamålet med denna resa var att i Sheffield hos dervarande gjutstålsfabrikanter få nämde kammarherres den tiden betydliga jerntillverkningar försökta och antagna, hvilket äfven slutligen lyckades.
Efter återkomsten från England var det först efter öfvervinnande af många uppstälda hinder, som Heljestrand lyckades att i sin födelsestad få hyra en liten skrubb eller afplankning af omkring 4 alnars bredd och 8 alnars längd i ett der befintligt sliphus. Denna mer än anspråkslösa lokal inreddes nu, så godt sig göra lät, till ett slipverk efter engelskt mönster med 8 slip- och polerställningar. Här inom detta inskränkta område undervisade och upplärde han nu åtskilliga arbetare i tillverkning af saxar och bordsgafflar, hvarmed fortsattes till hösten år 1849. Vid denna tid hade ett af stadens sliphus blifvit ledigt att arrendera, och mot dubbelt så hög arrendesumma fick Heljestrand af staden mottaga det på 25 års tid.
Nu först kunde hans verksamhet mera utvidgas; men samtidigt med denna lilla framgång började fröet utveckla sig till den bröstsjukdom, hvilken slutligen skulle bereda den sträfsamme, begåfvade mannen en för tidig graf. Troligen hade han ådragit sig denna tärande sjukdom under det treåriga vistandet i den trånga, osunda lokalen.
Då utsigterna nu började ljusna, ingick han jemte flere andra i bolaget C. O. Öberg & C:o för anläggande af en filfabrik och medförde härtill såsom kapitalbidrag alla de kunskaper i denna fabrikation, hvilka han förvärfvat sig i England.
Men ännu fick han ej uteslutande egna sig åt sin fabrik, ty flere gånger anlitades hans kända erfarenhet och utmärkta insigter af våra framstående bruksmän, hvilka önskade hans biträde för knytande af affärsförbindelser med utlandets stora etablissement i jernindustri. För detta ändamål företog han ytterligare trenne resor till främmande land: första gången (1851) med brukspatronen C. A. Rettig till England och Belgien; andra gången (1854) till England på bekostnad af brukspatron C. J. Olsson på Riddarehyttan, och slutligen år 1856 ånyo till England, och detta åter på anmodan af kammarherren v. Stockenström. Genom alla dessa resor vanns det åsyftade resultatet, hvilket till en stor del var Heljestrands förtjenst. — Dessa långresor voro nu visserligen slutade, men en längre, den längsta af alla var snart förestående.
Heljestrand kunde nu i lugn och med största förhoppning om framgång fortsätta sin egentliga sysselsättning, finsmidestillverkningen, och han fick äfven den glädjen att se sina fabrikat erhålla de bästa vitsord både inom och utom vårt land. — Men snart voro hans krafter brutna, kroppens nämligen, ty hans själ egde sin fulla spänstighet in i sista ögonblicket. En tärande lungsot lade honom i grafven den 29 juli 1861.
Till slut vilja vi anföra blott några ord, som stodo att läsa i «Post- och Inrikes Tidningar» kort efter Heljestrands död:
«Den aflidne har gjort sig känd för stor kunskap och nitisk verksamhet i smidesmanufakren i allmänhet och särdeles i de finare stålarbeten, hvilka af honom sjelf tillverkades. Inom sitt samhälle verkade han mer än någon annan på samma gång och med samma nit för manufakturens befrämjande och det allmännas angelägenheter. Till och med sedan han intagit den sjuksäng han ej mer skulle lemna, meddelade han ofta sina tankar och råd i frågor rörande det allmänna med det sunda omdöme och den klart uppfattande förmåga, som var honom egen. Han är aktad och saknad af det samhälle han tillhörde, och förlusten är så mycket större, som den säkert länge blir oersättlig.»
