Svenska industriens män/Jean Adolf Arnberg
JEAN ADOLF ARNBERG.
Jean Adolf Arnberg föddes år 1803 i Dalarne på Silfbergets bruk, som egdes af hans föräldrar, och afled i Norrköping år 1875. Tidigt sänd till Upsala för att »studera till prest», öfvergaf han dock snart denna lefnadsplan och afflyttade till Norrköping för att der intaga sin plats bland vår industris målsmän. Efter genomgångna läroår anlade han en mindre klädesfabrik, som, trots ringa medel och tidens ofullkomliga kreditinrättningar, under hans kraftiga ledning alltjemt tilltog i betydenhet.
Framstående duglighet erhöll snart erkännande, då han redan vid 31 års ålder mottog förtroendet att på riksdagen representera sitt samhälle, hvilket förtroende han en lång tid bibehöll, till dess han frivilligt drog sig tillbaka för att bättre vårda en alltmera växande ekonomi. Vid riksdagarne förde han städse ett moderat skyddssystems talan, och ännu på 1860-talet, under den stora striden med anledning af fransyska handelstraktaten, lemnade hans penna ett af de kraftigaste stöden för denna uppfattning af samhällets bästa. På samma gång dref han likväl, så i ord som handling, på sådana reformer inom våra industriela förhållanden, som kunde göra talet om »skyddet» såsom endast en öfvergångsform till en icke alltför aflägsen verklighet. Så var han inom sin krets en af de förste, som genom direkta förbindelser med utlandet, särdeles Belgien, sökte tillgodogöra vår industri dess uppdrifna arbetsskicklighet och förbättrade maskinerier. Såsom ledamot i 1853 års finanskomité afgaf han ett betänkande, varmt förordande inrättande af särskilda handelsdomstolar enligt fransyskt, mönster, och ehuru detta förslag icke då kunde vinna framgång, fortfor han likväl under hela sitt lif att kämpa för ett bättre ordnande af den kommersiela krediten med inskränkande å andra sidan af den osunda, i våra vanor djupt rotade förbrukningskrediten. I denna riktning ledde han såsom ordförande Norrköpings enskilda bank under hela dess första oktroj 1856—66, på samma gång sparbankerna samt arbetarnes sjelfhjelpsföreningar i honom alltid funno en hängifven vän och gynnare.
År 1854 grundade han Smedjeholmens yllefabriks-aktiebolag, till tiden det andra af de nu många stora bolag i Norrköping, hvilka kraftigt bidragit att höja och stärka denna, i trots af allt stöd och omhuldande från statens sida, under långa tider tynande industrigren. Redan 1862 lemnade han dock chefskapet för detta etablissement och drog sig småningom tillbaka för att efter en rastlös verksamhet njuta sitt »otium cum dignitate», städse dock med förtroende sökt af dem, som behöfde ett godt och ärligt råd eller ett hjelpsamt handtag.
Fabrikör Arnberg utnämdes år 1851 till riddare af vasa-orden.
