En båge står hög öfver åker och by;
sju färger han bär i sitt änne.
Där flyga små fåglar i himmelens sky,
och alltid så flyga de tvenne.
— Hvart går eder väg
i skyarna, säg?
— Vi bygga vårt bo
på himmelens bro.
— Ack, kära små fåglar, han sviker er tro!
jo, jo,
så underligt är det i våren.
— Och är han ej bryggan vid himmelens strand,
där åskorna köra sitt dunder?
Och droppa ej tårar af guld från hans rand
till törstande jorden därunder?
— Ack nej, edert hägn
är rosende regn,
en villande färg
i skyarnas berg.
Ack, kära små fåglar, han bär eder ej,
å nej!
Så underligt är det i våren.
— Du vise, som räknar på fingrarna fem,
hvad vet du om himmelska fröjden?
Hvar bygga väl sångernas fåglar sitt hem,
om ej i den soliga höjden?
Nog få de en kvist
för lefnadens brist;
men eviga hus
de mura af ljus.
— Ack, kära små fåglar, hur säll är er tro!
jo, jo,
så underligt är det i våren.
