Sylvias visa 17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  En båge står hög öfver åker och by
En liten fågel fjerran
av Zacharias Topelius
Vackra siska i den gröna skog  →
Sylvias visa 17 . Ingår i diktverket Nya blad, 1870. Diktad 2 Januari 1864. På Wikipedia finns en artikel om Zacharias Topelius.


En liten fågel fjerran
I himlens sky är jag,
Kan endast prisa Herran
Och båda vårens dag.
En stråle sol är all min fröjd,
Men alltid sjunger jag så nöjd
Min glada morgonvisa
För Gud i himmelshöjd.

När höstens skyar mulna
Och stormens vinge gnyr
Och björkens lockar gulna
Och solens strimma flyr;
Då flyger jag blott högre än
Till södern och min sol igen
Och helsar åter lycklig
Den nya morgonen.

Du själ, hvars suck förklingar
I jordens låga dal,
Lyft dina fåglavingar,
Som jag mot himlens sal!
Långt under dig blir sorgen qvar,
Men ofvan dig är himlen klar,
Och äfven du skall sjunga
Och båda vårens dar.