Sylvias visa 8, som ingår i diktverket Ljungblommor med rubriken Fiskaren sjunger i sin båt om kvällen på havet. Diktad på Alön, 17 Augusti 1853. På Wikipedia finns en artikel om Zacharias Topelius.
Somna, du min våg, i västanfjärdar,
somna sakta mot holmens strand!
Slockna, du min sol, i molnets världar,
slockna stilla vid himlens rand!
Bryt, du starka storm, din vilda vinge av!
Flyg i duvohamn allt kring det vilda hav!
Gunga roligt i vågens famn;
långt, långt i fjärran ätr mitt hjärtas hamn.
Kom, du tysta, kom, du underbara,
höga natt över spegelfjärd!
Havet somnar. Tusen, tusen klara
stjärnor blinka ur djupets värld.
Var är hon, som brinner, hög, ovanskelig,
ensam bland de tusen, ensam där för mig?
Var är du, o min stjärna nu?
Långt, långt i fjärran ensam brinner du.
Ja, jag ser dig, klara stjärnestromma,
det var dig, som i livets storm och dimma
saligt log i mitt hjärtas natt.
Göm ditt hulda öga ej i molnet mer;
o, jag ser på dig, som man på våren ser,
när en vinter i hjärtat rår;
långt, långt i fjärran är mitt hjärtas vår.
Havet sover. Evigheten strålar
stum, högtidlig på jordens sorg,
och det tysta, mörka djupet målar
nya riken i nattens borg.
Gunga mellan världar, du min båt!
O, var skall du hamna på din långa stråt?
Var, o var är ditt lugna bo?
Långt, långt i fjärran är mitt hjärtas ro.
