Tambour-Majoren
| ← Vid Vettern |
|
Anselmo → |
Tambour-Majoren.
Ha, ha, ha! hjertunge lilla!
Ej så brådt om! sitt då stilla
Hos din gamla grenadier,
Men han tömmer styrkedrycken!
Ännu har han några stycken
Ecùs i sitt bandolér;
Om jag ej gett bort dem redan,
Det är sant! — Ack flicka! sedan
Har jag ingenting tyvärr!
Mer än klingan här — och minnet,
Tjogtals värjstygn — och i skinnet,
Ett par dussin gamla ärr!
Borta är min syn: det ena
Ögat miste jag vid Jena';
Och det andra: flux tillreds
Var en kittslig Jägarkula
Och tog från mig det en smula
Efteråt vid Austerlitz.
Bums som vi formerat slutna
Led, två finger fick jag skjutna
Af vid Pyramiderna;
Och jag skråman här, den stvggan,
Bär från Arcöle, ifrån bryggan!
Lefve! Buonaparte! — hurrah!
Förste Consuln bar standaret
främst, — sen gick jag, fast jag var ett
Barn — och trummade med makt;
Af hänförelsen betagen,
Slog jag marche — och efter slagen
Gardet stormade i takt.
Öfver liken djerft vi sprängde
Idel framåt, — trumman hängde
Söndersargad, full af hål
Om min hals; jag högran miste;
Men min venstra hand dock viste
Föra henne vid Arcôle.
Knektar, mot hvarannan stödde,
Fäktande på knä förblödde;
Men hvad båtar allt? i dag
Reducerad är Arméen,
Hjelten sjelf i Elyséen —
Och hans fana den har jag!
Ja! om du har lust att röra
Denna helgedom — och höra
På min segermarche, så ställ
Kosan till Tambour-Majoren,
Femman, Andra Corridôren,
Invalidernas Hôtel!
Ha! hvi grubblar jag? förliden
Länge se’n är Kejsartiden;
Galliens stolta örn är stäckt!
Han, som rörde Oceanen
Opp — och fostrade Orkanen
Med sin vinges blotta fläkt!
Gamla garderna, ack! mina
Krigskamrater! — Berezina
Skördade; — O! de i ro
Hvila der, af ära tunga,
Som af mödor; — och de unga
Stupat ha vid Vaterloo.
Hu! jag vill ej längre vara
Ensam af hans hjelteskara;
Oh — nej! veteran! gif akt!
Rusta dig till sista färden!
Det är tid, att du ur verlden
Går — och tackar för god vakt.
Midnattsklockan tolfte slaget
Slog, det sista andedraget
På hans bleka läppar dör;
Stolt sitt hederskors han tryckte
Till sin mun, som flickan tyckte
Hviska än: Vive l'Empereur!