Tidningen EOS

Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1839, n:r 32 (23 April 1839)

Tidningen EOS.

Under det att det politiska elementet tyckes vara det enda, som genomgår publiciteten och tager alla dess krafter i anspråk; under det att de gamla striderna, endast 1 föryngrade gestalter, träda ur bakgrunden och börja lefva emellan avantscenerna, förblandande, som vanligt, sak och person om hvarandra; under det att åskådaren, hans bättre känsla må hur den vill predika mot det oregelbundna i formen, helt och hållet lemnar uppmärksamhet åt detta färgspel, och litteraturen sålunda tyckes lemnad åsido. — Under allt detta, säga vi, har man från ett håll, der man, med de bästa anspråk, likväl minst väntat det, nemligen från Upsala Akademi, sett uppgå en ny gryning öfver den litterära horisonten, hyilken, om den en gångs hinner arbeta sig ur den mångåriga förgätenhetens eller liknöjdhetens mörker, torde kunna bilda en gladare dager inom fosterländsk vitterhet och konst. Vi mena den med detta år började Tidningen Eos, trvckt i Gefle; men hvars Redaktörer äro att finna i Upsala — ett märkvärdigt förhållande! torde någon med skäl invända, men som likväl, mer än mången tror, karakteriserar ifrågavarande tidning. Om de akademiska institutionerna och deras koryféer icke kunna hindra personer att tänka och författa, göra de likväl allt för att hindra det tänktas och författades meddelande åt Allmänhetemn, hvilket utan tvifvel torde vara orsaken till den af nöden tvungna olägenheten att med posten, för hvarje gång, afskicka nmanuskripterna från Upsala till Gefle, för att derstädes trycka och utgifva dem. Man finner således äfven af detta, i sig sjelf kanhända mindre betydliga, faktum, dels att tidningen är af liberal anda, dels ock att dess utgifvare icke sky några uppoffringar, för att lifva och underhålla densamma. — Någon litterär tidning, med hufvudtendens att göra reda för all slags litteratur, utan afseenden på dennas mer eller mindre öfverensstämmande med vissa skolastiska principer, har, oss vetterligen, här i landet icke funnits. Fosfor var blott en focus för vissa en yngre skolas lika mycket eldfängda som befängda fantasteristrålar, med en oredig frihet i faggorna, som icke allenast förtärde andra, utan äfven och :synnerligast sig sjelf. — Journalen, den förras antipod ända till ytterlighet, redigerades visserligen med mycken talang och sakkännedom, men var för det mesta blott ett språkrör för Svenska Akademien; och sålunda »tvungen i band», som man säger. — Ungefär i samma riktning gingo Heimdall m. fl. — Litteratur-Tidningen, som i Upsala utgafs, redigerad af Hr Palmblad, en mycket stor, men också mycket ensidig förmåga, blef en brinnande trollcirkel för ett visst kotteri att derinom röra sig, uteslutande hvarje annan, som icke försvurit sig åt en, i dubbelt afseende, blind hyllning af den bestående, om än aldrig så lutande, akademiska formen. Denna tidning, efter att hafva narrat så mången läsare att tillsluta ögonen, tillslöt omsider sina egna, och upphörde med nästlidne år att finnas. Hr P. lefver dock ännu i sin Mimer, som hvarje månad utkommer, vis i mycket, men fåvisk i allt, som rörer vårt statsskick och dess brister. Litteratur-Bladet, ehuru Jätte inom litteraturen, framgår icke just med jättesteg inom dess mer populära gebit. Det har likväl sin stora betydelse, såsom ett tidens tecken, åt hvars nya norrsken framtiden kanske mer än den närvarande skall glädja sig.

Dock, alla dessa Skrifter i all ära! Litteraturen har länge saknat en tidning, som uteslutande åtagit sig följa henne i spåren så troget, som möjligt, och att, allt efter som nya alster derinom framskjutas. fästa Allmänhetens uppmärksamhet derpå. Våra s. k. »stora» tidningar hafva visserligen ej helt och hållet slumrat för litteraturen, men de hafva ansett och anse henne ännu för en bisak, hvars närmare bekantskap endast då anses af vigt, när man deruti tror sig upptäcka någon palitisk opinion. — Tidningen Eos har, efter hvad vi tyckt oss förnimma, i mer än ett afseende tillfredsställt denna saknad. Att den visserligen ännu är i sin barndom, ser man derutaf, att den, oaktadt dess sträfvan att anmäla och redovisa för all slags litteratur, likväl Iyser en viss öfvervägande klockarkärlek för de närmast befintliga föremålen, och ser dem en och annan gång genom vänskapens förstoringsglas; men i allmänhet sträfvar den efter sanningen, uraktlåter intet af sina löften, framdrager allt, som kan bli föremål för kritik, och tillkännagifver för öfrigt nmindre ett effektsökande skriftställeri, än ett fritt, men likväl vårdadt, manér både i språk och omdöme. Men icke blott ur en konstkritisk synpunkt är Eos af stor nytta. Den är äfven, om man så vill; en häfstång inom talangernas: område, eller ett tapto, vid hvilket en mängd unga litteratörer, som i annat förhållande kanhända skulle hafva bortslumrat sin skönaste morgon, uppvakna och sluta sig tillsammans för att bilda en phalanx, ej blott enligt den antika utan äfven den moderna taktikens reglor. Genom en sådan andlig association vinner litteraturen oändligt mycket. Det blir ej mer ett tungt flåsande öfver Alpiska snötrakter, som utmärker Pegasen; det blir ett gladt omtumlande i ungdomlig täflan kring lifvets grönskande slätter och friska flodbräddar — med ett ord; det blir ej blott bokstafvens form, som. talar — det blir den deruuder Iefvande och verkande anden — en ande, som är något helt annat, än en Akademisk lycktgubbe, dansande öfver det murknas och förgängligas grafvar.

Redaktionen af Eos består af yngre lärare och studiosi vid Akademien, och såsom ett profstycke dels af deras tanke om bemälte Akademi, dels ock af sjelfva tidningens liberala karakter, vilja vi ur besagde Tidning reproducera följande:

»Det Akademiska lifvets skildring skulle heröra institutioner, föreläsningar, skrifningar, disputationer, orationer, examina och tentamina jemte andra förhållanden till Consistorium majus eller minus, eller enskilta Akademiska lärare. Måhända skulle en författare af det Svenska Studentlifvet, när han vidrörde detta kapitel, hafva träffat ämnen för ogillande och satir, naturligtvis utan allt personligt pasqvill. Det kunde hända, att mycket i dessa institutioner vore murket. Bland möjligheter kunde han t. ex. ha att skildra följande ämnen. Föreläsningarne kunde vara föga besökta, antingen emedan föreläsaren läste rätt dåligt eller examensväsendet gjorde dem och all grundligare, bildning onödig. Det kunde i förra fallet hända, att föreläsaren en gång för alla utarbetat sina föreläsningar, hvilka under 30 à 40 år utan afseende på vettenskapens nyare framsteg bibehöllos oförändrade, ett evigt samma och samma, hvarföre, när de en gång afskrifna beqvämt kunde läsas på kammaren, ingen behöfde åhöra dem. Det kunde hända, vi säga blott möjligheter, att föreläsaren såsom endast ett medelmåttigt hufvud föredrog konfusa, dunkla, absurda kruditeter, sammanplockade ur andra länders vettenskapliga skrifter, utan system och omdöme, eller att han vore ett godt hofvud, men vore för lat att möda sig. Den andra möjligheten vore universitetets förvandling till en examensmaschin, hvarigenom liberi studiosi blefvo skolgossar med lexor och pensa, och att de med inplaggande af detta minimum på beqvämligaste sätt och kortaste tid (t. ex. genom en privat ledning af en docent i saken, som vet hvad Examinatorn brukar fråga) kunde förskaffa sig det eller det hetyget. Äfven kunde någon Professor möjligen finnas som sålde aflat, d. v. s. af snöd vinningslystnad för 100 B:ko till 10 B:ko i collegii-pengar sålde det eller det betyget, men deremot icke med slikt hugnade dem, som på egen hand förtjent det. Skulle detta äga rum, så är klart som dagen, att alla grundligare studier, såsom under gamla bättre tider, försvunno och att en ytlig mångkunnighet, inhämtad uvder t. ex. 6 månader och försvunnen ur minnet efter andra 6 månader, skulle träda i stället. Undantag kunde visserligen gifvas. Det kunde finnas professorer af Europeisk frejd, som genom snilleblixtrande, originella föreläsningar extempore föredrogo sin vettenskap med ett lif och en kraft, som samkade blomman af ungdomen omkring dem; det kunde ges studenter, som försakade äran af betygslärdomen för grundliga studier, o. s. v.»

Det vore önskligt att Allmänheten, åtminstone den delen deraf, som gör anspråk på någon slags bildning, ville fästa en innerligare uppmärksamhet på oftanämde' tidning, och sålunda icke tvinga det i högsta grad lofvärda företaget, alt i brist på medel och uppmuntran förqväfvas, innan det ännu gått i brodd. Prenumerationspriset för Eos, som tvenne gånger i veckan utkommer, är 5 Rd. B:ko för helt år, halft 3 Rd. B:ko, qvartal 2 Rd. B:ko.

—e.