Tids-Runor/Cadett-Sång

[ 21 ]

VI.

CADETT-SÅNG.

När malmkrumma hornet hörs manande tona,
Klarnar omkring oss den dimmiga verld;
Vår framtid står upp med en gyldene krona,
Tankarna klä' sig i brynja och svärd.
Värt väsen sig prässar i stunden tillsamman,
Men stunden den famnar båd' himmel och jord;
Och dagen står blid som den lekande flamman,
Spänner sitt bälte af ljus kring vår nord. :,:

Vi gåtan af lifvet och döden begripa:
Lifvet är härligt, ett laddadt gevär,
Der äran som kula bor djupt i dess pipa,
Sanningen sitter vid guld-trycket der.
Men döden är åter en Valhalla tärna,
Så snöhvit som drifvan på Alpernas topp:
När ynglingens svärd är en ledande stjerna,
Blickar han lungt mot den strålfagra opp. :;:

I södern sker tecken. När malmhornet klingar,
Tecken det sker i vårt hjerta också:
Der växer vår frihet på glänsande vingar,
Lyfter sig upp, vill på höjderna stå.
Vårt Lejon, som ligger på fjellen och lyssnar,
Dess stålgrimma tiden bör hålla uti:
När vågen vill stanna, när vindarne tystna
Stannar ej tiderna: tiden är fri. :,:

[ 22 ]

Vi lefva för striden. För visheten äfven,
Ingen ostraffad dem skiljt från hvarann;
Som yngling må striden stå väpnad i stäfven,
Visheten sitta vid rodret som man.
Vår hanske vi kasta: det usla må brista
Med döfvande skräll såsom bomben itu.
Men äran som fordom må guldrunor rista
Djupt i hvar Svithiods klippa ännu. :;: