Till Fullmånen
| ← Grafven |
|
Orden → |
Min vackra bok, jag under armen tager;
Audiens, o Måne, jag begär!
En hemlig Sympati mig till dig drager,
Emedan du så rik på silfver är.
Upplyste Gynnare! Säg, vill du gifva
Hvad någorlunda skäligt vara kan,
Emedan jag dig eljest låter blifva,
Och dedicerar verket åt en ann’.
Nej! Artigt skall du dig mot jorden vända,
Der from jag står med hatten uti hand,
Och ned från höjden skall du till mig sända
En liten, liten silfverblick ibland.