Trösta, min själ, uppå Herren
| ← O, djup av barmhärtighet |
|
Herre kär, var mig när → |
| Femte upplagan |
232
Trösta, min själ, uppå Herren,
Glöm ej, att Han har dig kär;
Vet, att Han icke är fjärran,
Vet, att ej bortglömd du är!
Fast du här nere får vara
En främling och en gäst,
Gud dock med dig skall förfara,
Som du betarvar det bäst.
2 Under de växlande tider
Prisa den Fader, som styr.
Natten nu hastigt framskrider,
Härlig den morgon, som gryr!
Den, som är älskad av Herren.
Får under agan stå,
Vare det långt från mig fjärran
Att här så sörjande gå.
3 Snart skall vår Brudgum hemföra
Sin dyrt förvärvade brud,
Evigt oss lyckliga göra,
Ge oss en ovansklig skrud.
Ja, Herrens ord äro sanna,
Dem vi förtrösta på,
Sjunga så glatt Hosianna,
Amen, ja ske oss alltså!