Trasten (Euphrosyne)
TRASTEN.
En hemlig längtan, tänd af ljusets fader,
Mig bär till Nordanskog, så tyst och sval,
Och der bland sångens flyktiga nomader
Jag kallad är dess glada näktergal.
Der svärmande i ljusa sommarnatten
På klippans borg i vänlig alfa-glans,
Jag Brages harpa hör kring fält och vatten
Från fordom klinga mången skön romans.
Med tystnaden är sången hälst förtrogen:
Från stojets missljud flyr han rädd sin kos,
Och obemärkt i höga furuskogen
Jag är Linnéas lilla virtuos.
När hennes milda, ljufva blomsteranda
Från mossklädt altar höjs till himlens tjäll,
Hörs vindens brusning djupa suckar blanda
Med min choral i Tärnans bön-kapell.
Men när jag för min brud vill uppenbara
I glädjens drill min sälla själs musik,
I bergen skälmska dvärgarne mig svara
Och Näcken spelar i den klara vik.
Och Elfvorne, när de vårt bröllop spörja,
Med silfvervingen klar i månans glans
Och med små lysvedsbloss, de parvis börja
På ängens plan en glättig fackeldans.
Så flyr min sköna sommardröm i norden
Med lifvets glada, vingade minut,
Sjelf blott en liten sångarscala vorden,
Som snart på tidens strängar spelas ut.