Under mitt porträtt
| ← Inledning |
|
Nyårsmorgonen → |
Under mitt porträtt.
Se här är gubben med hull och hår
Till form och till anletsdrag.
Ty om jag rätt på porträtt mig förstår,
Så skall detta just vara jag.
Artisten har ritat mig magnifikt,
Det kan väl erkännas fritt,
Men om porträttet icke är likt,
Så blir det hans fel och ej mitt.
Det tillskrifvas bör hans blyga natur
Att han ej tog af mina ben.
Jag kommer derför i half figur,
Den andra kan komma se'n.
Jag stannar i skuld hos min glada artist,
Som så fiffigt framstält mitt skrof,
Att fast två tänder i mun jag mist,
Så syns det ej, Gud vare lof!
Och skall jag vara uppriktig till slut
Och blygsamt slå ögat ned,
Så tycker jag sjelf jag ser hygglig ut —
Gud gifve ni tyckte så med!
