är kärlek en gång bereder sig
Att mig med gyllene kedjor fånga,
En vacker dag, då jag gifter mig,
Fast det ej ännu kan bli på många, En liten stuga Jag bygga skulle På blomsterkulle; Det skulle duga, Det lofvar jag.
Såg jag en hydda på vänlig strand,
Der kärlek bodde med trofast sinne,
Der lifvets lycka sin krona band,
Att kröna trohetens par der inne, Jag boken lade Ihop och glömde. Om plog och spade Jag bara drömde Guds långa dag.
Det är så dumt till att vara lärd.
Man blir så gulblek och torr och mager,
Och verldens visdom är knappast värd,
Att man af hufvudet hatten tager. Nej! bygdens rosor Min kärlek vunnit: Den som uppfunnit Karbas och glosor, Den vill jag klå.
När kärlek en gång bereder sig,
Att mig med gyllene kedjor fånga,
En vacker dag, då jag gifter mig,
Fast det ej ännu kan bli på många, En liten stuga Jag bygga skulle På blomsterkulle; Det skulle duga, Det lofvar jag.
↑Det första stycke i humoristisk stil, som författaren kan påminna sig hafva skrifvit i sin ungdom.
