Upproret i Jönköping/15Jan1856
| ← Den 8 Januari 1856 |
|
Den 23 Januari 1856 → |
Den 15 Januari 1856.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling, och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad fortfor att föra Protokollet.
Vid återföretagande af ransakningen, som finnes antecknad vid N:o 25 i protokollet för den 8 i denna månad, angående för delaktighet i de den 25 och 26 sistlidne September här i staden förefallne oroligheter och våldsbragder tilltalade häktade Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson m. fl., samt på fri fot varande förre Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström, jemte åtskilliga andra personer, inställdes de häktade för Rätten, i närvaro af Åklagaren, Stadsfiskalen A. F. Strömberg, och Justitie-Kanslers-Embetets ombud, Herr Advokatfiskalen A. Svalander, äfvensom de på fri fot varande tilltalade, med undantag af Svarfvaren Wållgren, Arbetskarlen Österberg och Smeden Sven Ahlin, voro närvarande, jemte Herr Kaptenen Löwenadler, den sistnämnde i egenskap af Regements-ombud för Furiren Rydelius.
Åklagaren inlemnade till en början följande handlingar:
1:o ett prestbevis, så lydande:
”Herr Stadsfiskal Strömberg i Jönköping har begärt ålders- och frejdbevis för Smedlärlingen Fredrik Hörnsten hos Fabrikör Granlund härstädes, och meddelas derföre, att han, Fredrik Hörnsten, är född den 15/9 1836, eger någorlunda försvarlig christendomskunskap, begick H. H. nattvard den 25/6 1854, och är till frejden oklandrad; attesteras. Grenna den 10 Januari 1856.
Johan Ekstrand,
Pr. et P. L.”
2:o ett intyg af följande innehåll:
”Den 16 Januari 1855 dömdes Gustaf Pettersson Brun af Wista Häradsrätt, genom utslag, för första resan inbrott och första gången snatteri, böta 28 sk. banko; i brist deraf har han undergått 3 dagars enkelt fängelse, samt 9 dagars fängelse vid vatten och bröd; den 11 Februari undergått enskild skrift i stadens vestra församlings kyrka. Jönköpings Slott den 15 Januari 1856.
C. A. Blank.”
Efter föredragning af berörde handlingar uppgaf Gustaf Pettersson att hans fader hetat Brun, äfvensom att Gustaf Petersson vidgick att han, på sätt Slottsfogden C. A. Blanks intyg utvisar, undergått bestraffning för snatteri.
Åklagaren styrkte med skriftligt och af 3 personer bevittnadt intyg, att han, den 13 i denna månad, låtit för att i dag höras i saken inkalla: Sven Johan Bladh i Tannarp, såsom målsegare, samt i vittnesegenskap: Herr Hofjägmästaren August von Nieroth, Herr Assessorn Adolf Fredrik Granfeldt, Herr Löjtnanten Conrad Viktor Ankarcrona, Herr Löjtnanten Broberg, Källarmästaren Claes Robert Strandberg, Handlanden Lars Hansson, Fabrikören Johan Edvard Lundström, Arbetskarlen Gustaf Svensson, Bokhållaren Axel Eklund, Smederne Johan Fredrik Dahlström och Johan Lindström, och Sämskmakarearbetaren Carl Nyman, hvilka alla, med undantag af Bladh, Herr Löjtnanten Broberg, Fabrikören Lundström och Bokhållaren Eklund, voro närvarande, hvarjemte Smedgesällen Johannes Svensson, hvilken tilltalade Carl Hansson åberopade såsom vittne, inställde sig.
De tillstädeskomne vittnena, mot hvilka jäf hvarken anfördes eller utletas kunde, men i afseende på hvilka de tilltalade förbehöllo sig öppen jäfsrätt, fingo aflägga sanningsed, varnades för missbruk deraf, hördes hvar för sig och berättade:
279:o Herr Hofjägmästaren August von Nieroth: Vittnet, som den 26 sistl. September på aftonen anlände till staden med ångfartyget Esaias Tegnér, märkte genast den oro, som förspordes bland stadens arbetare, och hastade derföre att på Rådstufvan förena sig med de ordningsälskande män, hvilka bildade ordningsvakt, samt aftågade med denna, i afsigt att göra slut på de oordningar, som föreföllo i stadens östra del. Ungefärligen midt för Herr Assessor Wickboms hus möttes en upprorisk skara, kommande, under mycket buller och oväsende, från öster, samt hejdades en stund, eller till dess en del deraf lyckades att bryta sig igenom ordningsvakten. Emedlertid hörde vittnet stenar rulla på gatan, och vittnet sjelf träffades i bröstet af en stor sten, som kastades, och sedermera studsade emot och sårade vittnet i ett finger. Vittnet såg väl den, som kastade stenen, men kände honom icke. Sedan allt bemödande att lugna den våldsamma hopen visat sig vara fruktlöst, och densamma fortsatt tåget åt vester, gick vittnet med en del af ordningsvakten till Häradshöfdingen Fricks egendom, der våldsbragderna vid vittnets ankomst redan voro i full gång; men angående tilldragelserna dervid kunde vittnet icke meddela vidare upplysningar, än att tilltalade Johan Larsson greps och häktades derstädes, sysselsatt att plocka sten, hvarvid Johan Larsson, som låg på knä och syntes vara i mycket upprörd sinnesförfattning, biträddes af en för vittnet okänd gosse. Hvarjemte vittnet vid närmare eftersinnande tillade, att bland orostiftarne tilltalade Lönnegren vid flere tillfällen sagde dag väckte vittnets synnerliga uppmärksamhet, såsom den der skrek och stojade samt oqvädade nästan alla menniskor han mötte.
280:o Herr Assessorn Adolf Fredrik Granfeldt: Vittnet var i sällskap med vice Häradshöfdingen Gagner och Apothekaren Pauli m. fl. till ordningsvakten hörande personer ute ifrågavarande afton och såg åtskilliga af de oordningar, som i staden föreföllo, äfvensom vittnet, tillsammans med förutnämnde personer, gick upp till Häradshöfdingen Fricks egendom och hörde oväsendet och stenkastningen derstädes, men när vittnet anlände dit voro våldsbragderna redan slutade, och vittnet var icke så nära skådeplatsen för oroligheterna, att vittnet såg våldsverkarne, och igenkände följaktligen icke heller någon af dem. Vid stenkastningen och våldet, som sedermera egde rum utanför Handlanden Lindmans hus, befann sig vittnet jemte Herr Konrektor Rosengren i grannskapet deraf, hvarest vittnet och Konrektor Rosengren grepo en okynnig pojke, som hade en sten i handen, och infördes i en närbelägen förstuga. Emedlertid skrek gossen, så att andra våldsverkare kommo honom till hjelp, i följd hvaraf vittnet förmodade, att gossen bereddes tillfälle att undkomma.
281:o Herr Premier-Löjtnanten Conrad Victor Ankarcrona: Sedan vittnet Onsdagsförmiddagen klockan 11 anländt till staden och stadnat på Stora torget, ankommo Häradshöfdingen Rudling jemte Herr Landssekreteraren och Riddaren Brorström och Landskamreraren Landegren samt frågade vittnet, under samtal angående oroligheterna, om Husqvarnaboarne voro lugna och huruvida det vore att befara, att fabriksarbetarne, såsom ryktet förmält, skulle ankomma till staden och göra gemensam sak med härvarande orostiftare, hvarom vittnet sade sig icke kunna meddela besked. Vittnet hörde sedermera af Verkmästaren Wetterholm, att tilltalade Lönnegren vid nämnde tid var i staden, och sedan vittnet och Wetterholm, hvilka snart derefter tillsammans återvände till Husqvarna, ankommit dit, utan att under vägen hafva mött någon arbetare från nämnde faktori, befunnos ännu omkring klockan 8 på aftonen arbetarne i allmänhet på verkstäderna, samt förklarade, i anledning af gjorde förfrågningar, att de ernade förblifva hemma. Emedlertid varseblef vittnet, ungefärligen vid sextiden på aftonen, att en och annan af dem gick åt staden, samt hörde, klockan emellan 10 och 12 på natten, att arbetarne då och då återkommo, hvarjemte vittnet, sedan dess uppmärksamhet fästats derpå, att vittnesmålet icke fullständigt öfverensstämde med hvad Häradshöfdingen Rudling den 26 sistl. September i sin till Magistraten ingifna berättelse, angående innehållet af hans samtal med vittnet, tillade, att vittnet visserligen ansåg otroligt att fabriksarbetarne skulle komma hit till staden och förena sig med orostiftarne, men att vittnet ej kunde ansvara för sine arbetares åtgöranden i berörde hänseende, enär vittnet öfver dem hvarken egde husbonderätt eller annat befäl, samt följaktligen icke kunde förbjuda dem att begifva sig till staden.
282:o Källarmästaren Claes Robert Strandberg: Vittnet var ifrågavarande afton, såsom förut hörda vittnet, Sysslomannen Ekberg, berättat, i sällskap med Ekberg något utanför vestra förstaden, på väg till Häradshöfdingen Fricks egendom, men vände om, sedan vittnet fått höra talas om fönsterinslagningen hos Lindmans, och begaf sig dit, hvarest vid vittnets ankomst hela uppträdet likväl var slutadt. Vittnet, som jemväl var tillstädes vid folksamlingen utanför Handlanden Lindmans gård samma dags förmiddag, kunde icke namngifva någon bland fridsstörarne.
283:o Handlanden Lars Hansson: Bland den, Tisdagsaftonen den 25 September nästlidna år, utanför Handlanden Lindmans gård församlade oroliga folkhop igenkände vittnet tilltalade Malmberg, Carlsson och Carl Svensson, samt såg jemväl, sedan folksamlingen skingrats, förut omförmälta block och yxa liggande vid trappan till Bagaren Svenssons gård; hvarjemte vittnet, som i öfrigt icke kunde meddela någon till upplysning i saken ledande omständighet, intygade, att vittnet väl hört f. d. Polisbetjenten Wadell beklaga sig öfver höga spannmålspriser, men aldrig hade Wadell i vittnets närvaro fällt hotelser mot Handlanden Lindman, eller tillkännagifvit någon önskan att Lindman skulle erhålla tillrättavisning af arbetarne.
I anledning af sistberörde intyg, förklarade nu tilltalade Malmgren, att Malmgren endast ryktesvis hört sägas, att Wadell, vid ett tillfälle före uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus, skulle i Handlanden Hanssons bod hafva uttryckt den önskan, att Lindman måtte erhålla näpst för det han uppköpte spannmål, och att Malmgren numera icke kunde erinra sig hvad han i öfrigt i sin förklaring angående Wadell uppgifvit.
284:o Arbetskarlen Gustaf Svensson: Vittnet kände ingenting som innefattade upplysning i saken.
285:o Smeden Johan Fredrik Dahlström: Vittnet, som, Onsdagen den 26 September, besökte till vittne åberopade Smeden Lindström på förstaden, för att betala en skuld, gick sedermera tillika med denne utåt staden, i ändamål att vexla penningar, till Handlanden Warolins bod på förstaden, men fortsatte vidare till östra delen af staden, hvarest visserligen folkhopar här och der varseblefvos, men några våldsamheter icke förspordes. Vittnet träffade emedlertid icke, än mindre talade vid, hvarken Herrar Hofrätts-Råderne och Riddarne von Sydow och Darin eller Vagnmakaren Himmelman den dagen.
286:o Smeden Johan Lindström: Hufvudsakligen öfverensstämmande med näst förut hörda vittnet Dahlström.
287:o Sämskmakarearbetaren Carl Nyman: Vittnet var väl ute i staden Onsdagsförmiddagen den 26 sistl. September och såg folkskockningarne utanför Handlanderne Lindmans och Borgs gårdar, men kunde om tilldragelserna dervid icke lemna någon upplysning. Vid Häradshöfdingen Fricks egendom var vittnet deremot icke sagde dag, samt förmärkte icke heller någon till fruntimmer förklädd mansperson bland de kringströfvande flockarne.
288:o Smedgesällen Johannes Svensson: Vittnet gick ut klockan 8 på aftonen ifrågavarande Onsdag, för att sätta lås för en dörr, och sedan detta var gjordt, samt vittnet uppehållit sig en stund bakom en ladugård i närheten af Häradshöfdingen Fricks egendom och återvändt till staden, mötte vittnet tilltalade Carl Hansson, hvilken då kom på vägen som leder från Lazarettet. På grund af nämnde förhållande, och som vittnet trodde att klockan var 10, då han träffade Carl Hansson, ansåg vittnet sig kunna intyga, att Carl Hansson icke anländt till Häradshöfdingen Fricks egendom när våldsbragderna derstädes togo sin början, helst Carl Hansson syntes komma från staden; dock hade vittnet sig icke bekant hvar Carl Hansson förut uppehållit sig. Vittnet sökte afråda Carl Hansson från att gå till Häradshöfdingen Fricks egendom, men Carl Hansson genmälde, att man får väl gå när man ej gör något ondt, samt fortsatte sin väg; hvarjemte vittnet tillade, att vittnet på väg till nämnde egendom, midtför vestra Kapellet, mötte Polisbetjenten Hök, som kom derifrån, och att Hök, på vittnets fråga ”om det var mycket folk deruppe?” svarade jakande, med uppmaning till vittnet, att ”skynda på ditupp”.
Berättelserna upplästes för och vidhöllos af vittnena, bland hvilka Herr Hofjägmästaren von Nieroth fordrade ersättning för sitt vittnesbesvär, enligt en så lydande
| ”Kostnads-Räkning. | Debet. | |
| An. | Skjutsersättning för resa från Hjellö till Jönköping, 5½ mil, för 3:ne hästar à 24 sk. pr mil | 8: 12. |
| „ | D:o för återresan | 8: 12. |
| Tillkommer: stadsskjuts för 1½ mil à 28 sk. | — 18. | |
| „ vagnspengar för 11 mil à 4 sk. | — 44. | |
| „ 3:ne dagars dagtraktamente à 3⅓ R:dr | 10: — | |
| Summa B:ko R:dr | 27: 38. | |
Hjellö den 15 Januari 1856.
Aug. von Nieroth.”
Efter föredragning af berörde handling, anmälde sig Arrendatoren Bladh, som nu kommit tillstädes, samt ingaf och vidhöll, angående hvad han i saken hade sig bekant, en skrift af följande innehåll:
”Berättelse.
Tisdagen den 25 September förlidet år gick jag i sällskap med Herrar Ståhlberg och Hyltén stora gatan åt öster, då vi varseblefvo en stor folksamling utanför Handlanden Lindmans hus, och då af åtskilliga af hopen ropade ned och ut med Lindman. Efter en liten stund, då vi voro ditkomna, yttrades af några, der ha vi Bladh från Tannarp, som är en stor bränvinsbrännare, honom skola vi hålla efter, och då jag genast omringades af massan. Först på Herr Ståhlbergs mellankomst, under det Herr Hyltén talade med Herr Häradshöfdingen Rudling, blef jag skiljd från den större samlingen, men då jag aflägsnade mig och gick åt vester, förföljdes jag af några personer, hvilka, då Herr Hyltén kom fram till mig för att följa mig till mitt logis hos Herr Kopparslagare Norin, genast återvände. Dagen efter, då jag reste hem, träffade jag en stund före afresan Polisen Wadell på gatan, som på min förfrågan hur det nu förhöllt sig med oroligheterna, svarade, att dessa fortgå, och är det rätt att de hålla efter spannmålshandlare och bränvinsbrännare, ty det äro de som förorsaka den dyra tiden.
Jönköping den 15 Januari 1856.
Sven Joh. Bladh.”
Sedan förestående berättelse blifvit uppläst, tillade Bladh, på fråga, att han, vid det tillfälle då han var omringad af folkhopen, jemväl erhöll några fastän obetydliga knuffningar, samt att han icke igenkände någon bland orostiftarne.
Protokollet för den 14 December sistlidet år upplästes och lemnades utan anmärkning.
Vidare förekom icke till anteckning, än att Metallfabrikören Nordström begärde att, i anseende till en förestående angelägen resa, blifva befriad från skyldighet att iakttaga inställelse då ransakningen kommer att fortsättas, i anledning hvaraf Rådstufvu-Rätten enskildt öfverlade till följande offentligen afsagda
Beslut.
Rådstufvu-Rätten, som finner skäligt på det sätt bifalla tilltalade Metallfabrikören Nordströms anhållan om befrielse från inställelseskyldighet, att Nordström tillåtes nästa ransakningstillfälle uteblifva, uppskjuter målet till Tisdagen den 22 i denna månad, klockan 10 f. m., då, i Åklagarens närvaro, de häktade skola för Rätten inställas, och öfrige tilltalade, med undantag af Nordström, vid förut stadgade äfventyr, sig personligen infinna; och åligger det till i dag kallade, men uteblifna, personer, Herr Löjtnanten Broberg, Fabrikören Johan Edvard Lundström och Bokhållaren Axel Eklund, vid 3 R:dr 16 sk. vite för hvardera, att nästa gång ransakningen fortsättes inställa sig för att vittna i saken, såvida Åklagaren tidigt dessförinnan underrättar dem om detta beslut.
De häktade återfördes till Länsfängelset. År och dag som ofvan.
In fidem
Fr. Öqvist.