Utkiken/Sven Petter
| ← Telegrafen |
|
En skål i det gröna → |
Sven Petter.
ven Petter han gick för sin fader att stå.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Han ville ge besked hvad hans hjerta låg på.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Men gubben satt trägen och band på sin not.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Han hade knappt tid att ta son sin emot.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Sven Petter han gick fram till spiselns häll.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“På herrgåln jag slutat mitt dagsverk i qväll.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“Jag är nu så lysten att blifva suldat.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Till Ryssen jag har ett så brinnande hat.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“Lyttnanten på herrgåln och bror hans kadett,
För hi och för hej, och för hej hej hej!
De slåss så guds-innerligt på bajonett.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“En kan riktigt höra uppå deras tal,
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Att ingen nu längre kan bli neutral.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“Ja, riktigt uppå Carl den Tolfte de brås,
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Ty hela deras själ är att Ryssen skall klås.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“Min helaste hjertblod den hoppar i mig.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Till vår'n tros att Sverge har brinnande krig.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Men gubben han blängde och ropte: “hvasa!
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Jag tror, ta mej fan! att du inte mår bra.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“Nej, far! jag kan aldrig i verlden må bra,
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Om ej emot Ryssen jag pliten får dra.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Och bössan han tog, der på väggen hon hang,
För hi och för hej, och för hej hej hej!
"På axel gevär!" skrek han till så det sang.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Men gubben han kunde ej sonen stå mot:
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Han så-stången tog och sköt undan sin not.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
På så-stången slog han liksom ett gevär:
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“Du narrar mig, pojke! så gammal jag är.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“Fast sextio år, blir jag ung i hvar led:
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Blir 'ofren' till vår'n, tror jag sjelf jag går med.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“Men jag är för gammal: gå du som är ung!
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Och slåss som en karl för ditt land och din kung!”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Sven Petter knappt hört så förståndiga ord,
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Han började trumma på bänkar och bord.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
“I morgon,” han skrek, “till lyttnanten jag går!
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Till honom jag ger mig med hull och med hår.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!