Vår Herre, fast fjärran, dock när
| ← Vår trogne, gode Herde |
|
Hur ljuvligt mången gång → |
| Femte upplagan |
41
Vår Herre, fast fjärran, dock när,
Fast osedd, vi tillbedja Dig.
Ditt namn över alla namn är
Vår tillflykt på vandringens stig.
2 Kom, Herre, och hämta oss hem,
O, lämna ej längre oss här,
Låt morgonens ljus bryta in,
Basunen förkunna Dig när!
3 Däruppe bland helgonens tal
Ej fruktan, ej vacklande tro,
Ej något från tårarnes dal
Skall störa vår saliga ro.
4 Och skulle vi minnas det än,
Skall minnet ej ängsla vår själ,
Blott öka vårt lov till vår Vän,
Till Honom, som allting gjort väl.
5 Dock medan vi ännu här gå,
Allt töcken i ljus löses opp,
Blott vi den Osynlige se,
Som själv är vårt liv och vårt hopp.