Vår tid (Sehlstedt 1871)
| ← En höst-seglats |
|
Gör så godt du kan → |
Vår tid.
Vår tid är svår,
I Svea land
Den klagan går
Kring land och strand.
Det är nog rätt,
Men märk ändå:
Vårt lefnadssätt
Syns det ej på.
Att pengar här,
Kredit och lån
Är ungefär
Som ta från mån,
Men denna brist
Bör förebrås
Oss sjelfva visst,
Godt folk, gunås.
Vår kraft är död,
Vårt sinne slappt:
Om vi ha bröd
Till nödtorft knappt.
Af utländskt skräp
Är landet trångt,
Och qvinnans släp
Är lika långt.
Snart en och hvar
Bedyra vill,
Att hvad han har
Ej räcker till.
Hvad är som gör
Vår ställning så?
Fåfängan bör
Man skylla på.
Det enkla skys
I bord och stol,
Och aldrig sys
En hemväfd kjol.
Der sitter frun
I ländstoln qvaf
Och ej ett dun
Hon dammar af.
I dans och flärd
Går dottren se'n.
Och hennes verld
Är bara en:
Hon gör sig grann,
Pianot slås,
Men laga kan
Hon ej en sås.
På tok det går
I landet än,
Tills qvinnan får
Förstånd igen;
Och mannen ser
Sig innan kort
Behöfva mer
Af samma sort.
