En höst-seglats
| ← Lyckan |
|
Vår tid → |
En höstseglats.
Himlen mulnar,
Våt och sölig,
Fjärden bulnar
Och blir knölig.
På dess toppar
Slupen hoppar.
Nordan skottar
Sjön framför sig,
Argt han spottar,
Blott han rör sig:
Tvi, en tocken!
Berga focken!
Båten pumpas
Snart behöfver.
Snart vi sumpas:
Sjön slår öfver.
Högt går svallet!
Pass på fallet!
Fira bommen,
Låt det basa!
Torr är gommen
Utaf fasa:
Fall för grundet!
Öppna sprundet!
Lilla droppen
Tfrån hälen
Opp till knoppen —
Flög han genom
Hela själen,
Så det hven om.
Nu tycks slupen
Godt sig hålla:
Hvad den supen
Kan förtrolla!
Sjön ger med sig,
Lägger ned sig.
Luften klarnar.
Om I kiken,
Sen I gvarnar
Der i viken;
Bruk och sågar,
Fält och rågar,
Fors, som slamrar,
Skog och holmar,
Två tre hamrar,
Ugn, som bolmar,
Lax, som fångas,
Kor, som stångas.
Bland kalkoner
Kring en trappa
Stå baroner
Med sin pappa:
Kors för raggen,
Hissa flaggen!
