Vårens ankomst (Sehlstedt 1861)
| ← I en ung väns minnesbok |
|
Ett ord i bedröfvelsen → |
Vårens ankomst.
Nej för sju tusan! nu kan jag ej sitta
Längre i kammaren dufven och matt.
Hjertat det hoppar och känslorna spritta,
Liksom en myggdans, så lustigt och gladt.
Nu börjar skogens orkester; och balen
Fjärlarna börja vid klang och musik.
Bäckarna prata persilja i dalen;
Ängarna öppna sin blomster-butik.
Kunde man blott uti skjortan spatsera,
Slippa ha frack med ofantliga skjört!
Fick efter smak man sin kropp motionera,
Plaska ibland uti sjön som en mört!
Eller i gräset bland gullvifvor rulla,
Eller i sanden så solig och varm,
Eller vid bäckarnas vaggsång få lulla
Ljuft på naturens och frihetens arm!
Här uppå berget jag gratis får dricka
Kraft ur naturens balsamiska våg.
Dit borde Doktorn ungherrarne skicka,
Och ej till Telje att bada i tråg.
Här finns en brunns-kur för ryggmerg och lunga,
Fastän sejouren ej kostar en plåt.
Gapa! — och straxt är man frisk och vill sjunga;
”Friskare! raskare, Broder framåt!”
Känn, hyilken ånga från björk och från tallar!
Känn, hvilken lifsluft i vindarnes smek!
”Friskt slår vårt hjerta och lifs-ådran svallar”,
Blott man begagnar naturens aptek.
Öppna dess farmakopé, för att läsa:
Känner du icke dig frisk på en gång? —
Nu satt en mygga sig fast på min näsa,
Det var just synd på min snillrika sång!
