Vårsång (Sehlstedt 1861)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Höstqvällen
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 1
av Elias Sehlstedt

Vårsång
Nannas regel  →


[ 204 ]

Vårsång.


Glänsande våren
Ordnar sin grönskande drägt,
Blommor i håren
Sprida sin doftande flägt.

Slingrande bäcken
Hoppar i dälderna ner,
Rosiga täcken
Solen åt ängarna ger.

Skiftande skrudar
Tjusning åt blommorna ge;
Kronor, som brudar,
Bära de, blyga som de.

Fjärilen träder
Fri ur sin stoftiga verld:
O! hur han gläder
Sig åt den luftiga färd!

O! huru prålar
Purpurn på vingarna spild!
O! hur han målar
Lifvets uppståndelsebild!

Likså ur gruset
Lyfter jag vingen en gång,
Ilar mot ljuset
Fri ifrån bojornas tvång.

[ 205 ]

 
Menskan och djuren,
Blomman i skimrande skrud,
Allt i naturen
Vittnar om skapelsens Gud.

Ringaste droppe
Vårlif af Skaparen får;
O! men deroppe
Blomstrar en skönare vår!