1.
Vad kan dock min själ förnöja
Vid vår tids eländighet?
Vart vi våra sinnen böja,
Är allt obeständighet.
O min själ, betänk och märk,
Att vårt väsen och vårt verk
I en flyktig tid omvandra
Och som månen sig förandra.
2.
Människans beslut och handling,
Dess besvär och tidsfördriv
Underkastas jämn förvandling,
Vanskligt är vårt hela liv.
Flyktig är all konst och råd,
Obeständig gunst och nåd,
Ovaraktigt vad vi göra,
Tänka, tala, se och höra.
3.
Dock, fastän oss ofta kränker
Denna världs ostadighet,
När man åter sig betänker,
Hugnas hjärtat; ty man vet,
Att vår tids och lyckas skick
Vårdas av den Faders blick,
Som har allt i sina händer
Och allt till vårt bästa vänder.
4.
Allt vad vi med ögon skåda,
Allt är Gudi underlagt.
Vad vi göra, tänka, råda,
Står allt i Guds hand och makt.
Vad vi äga han beskär,
Vad vi bedja han förär.
Till vårt bästa allt han vänder,
Allting är uti hans händer.
5.
Att vi stiga upp till heder,
Att vår lycka med oss står,
Att vi lära konst och seder,
Att vår flit belöning får,
Sådant och allt annat mer
Blott av Herrens godhet sker,
Som har allt i sina händer
Och allt till vårt bästa vänder.
6.
Att vår tid förnöjsamt skrider,
Att vi samla många år,
Att vi tälja lugna tider,
Att vårt huvud bär grå hår,
Att vi se och hugnas vid
Våra barn i ålderns tid,
Sådant av Guds godhet händer,
Som har allt i sina händer.
7.
Däremot, när man beklagar,
Att en nyttig levnads lopp
Uti mångens halva dagar
Oförmodligt hörer opp,
Låt oss tro, att Gud ock där
Lika vis och nådig är,
Som har allt i sina händer
Och det till vårt bästa vänder.
8.
När i kroppens alla delar
Kraft och värme taga av,
När oss syn och hörsel felar,
När vi luta till vår grav
Och vår ande avsked tar
Från den boning han nu har,
Han till himlens hyddor länder,
Hamnande i Herrens händer.
9.
Säll är den som det betänker
Och i Gudi har sin fröjd:
Han är trygg mot världens ränker
Och bland lyckans skiften nöjd,
När han, skild från tidens kval,
Vandrar genom dödens dal,
Gud allt till hans bästa vänder,
Tar hans själ i sina händer.
10.
Säll är den som sina händer
I Guds händer sluter in:
Vart hans värld och lycka vänder,
Har han dock ett roligt sinn.
Han är nöjd i sorg och nöd,
Han har tröst i liv och död,
Allting till hans bästa. länder,
Han är alltid i Guds händer.
11.
Sist, min Gud, jag dig nu beder:
Tag min hand uti din hand,
Så att du mig alltid leder,
Förer till ditt fröjdeland,
Varest ändas allt besvär;
Och när loppet slutat är
Och jag dig min ande sänder,
Tag då den i dina händer.
