Vintergrönt/De sju
| ← Nyårsafton |
|
Tankar och bilder → |
De sju.
Det lider. Se, Han nalkas snart,
Han kyrkans skick ransakar.
Det lider. Se, Han strålar klart
Bland gyllne ljusastakar.
Han rubba vill den falska ro,
Vill se församlingarnas tro
I helig låga brinna —
Hur skall Han nu dem finna?
Han kyrkans skick ransakar.
Det lider. Se, Han strålar klart
Bland gyllne ljusastakar.
Han rubba vill den falska ro,
Vill se församlingarnas tro
I helig låga brinna —
Hur skall Han nu dem finna?
O Efesus, du tåligt bar
Det kors han föreskrifvit,
Men du din första kärlek har
I kampen öfvergifvit.
Begråt din mistning, se ditt fall,
Att ej din stake stötas skall
Från rummet bort och släckas!
Låt kärlek åter väckas!
O Smyrna, du i fattigdom
Och hån och möda smädas,
Men du är rik, ty du är from,
Du skall med ära klädas.
O stilla Smyrna, hvar är du,
Hvar är din plats på jorden nu?
Träd fram, och lid och blomma,
Du törneprydda, fromma!
Och hån och möda smädas,
Men du är rik, ty du är from,
Du skall med ära klädas.
O stilla Smyrna, hvar är du,
Hvar är din plats på jorden nu?
Träd fram, och lid och blomma,
Du törneprydda, fromma!
O Pergamus, ditt mod ej fällts,
På lammets namn du pekar,
Och fast vid Satans tron du ställts,
Du Herren ej förnekar;
Men falska vänners irring sky,
Parti och söndrings snara fly!
Då tecknar Gud din panna,
Du får det dolda manna.
O Thyatira, Herren vet
Din tro, som ej gått under:
Men räds den falska djupsinthet
Som yfs af dolda funder,
Den fala Isebel, hvars smek
Är köttslig läras mörka svek!
Åt dig, om fast du blifver,
Han morgonstjärnan gifver.
Din tro, som ej gått under:
Men räds den falska djupsinthet
Som yfs af dolda funder,
Den fala Isebel, hvars smek
Är köttslig läras mörka svek!
Åt dig, om fast du blifver,
Han morgonstjärnan gifver.
O Sardes, lefva sägs du väl,
Men du är död, förkolnad
Är altarlågan i din själ
Och din gestalt en vålnad.
Vak upp, o fallna, kristna värld,
Som Sardes djupt i dvala snärd,
Vak upp i sista väkten,
Förspill ej helgondräkten!
Filadelfia, sköna ort
För helig, ödmjuk lycka!
Din hulda, öppna nådeport
I lås kan ingen trycka.
Du står, när frestelsernas stund
Skall skaka jordens vida rund.
O Herre, gif din kyrka
Filadelfias styrka!
För helig, ödmjuk lycka!
Din hulda, öppna nådeport
I lås kan ingen trycka.
Du står, när frestelsernas stund
Skall skaka jordens vida rund.
O Herre, gif din kyrka
Filadelfias styrka!
Laodicea! Öfverallt
Din bild för ögat ligger!
Ditt väsen är ej varmt, ej kallt,
Du tror dig rik — och tigger.
Du ljumma hjärta fullt af skam,
Träd bäfvande i dagen fram
Och lemna allt det halfva,
Och bed om ögonsalva!
Han komma skall, Han, som var död,
Men nu har dödens nyckel,
Han pröfvar allt i degelns glöd,
Han skingrar flärd och gyckel.
De sju församlingarnas drag
Han återfinner än i dag —
Må Smyrna ej Han sakna,
Må Laodicea vakna!
Men nu har dödens nyckel,
Han pröfvar allt i degelns glöd,
Han skingrar flärd och gyckel.
De sju församlingarnas drag
Han återfinner än i dag —
Må Smyrna ej Han sakna,
Må Laodicea vakna!