Visa (Ridderstad)
| ← Skölden |
|
Sångaren → |
Wisa.
Ej jag lyster byta med
Någon menskas öde.
Så i krig som ock i fred
Går jag icke ur mitt led,
Förrän till de döde.
Statsman månget anfall hör
Mot sig af nationen.
Ingen klandrar hvad jag gör,
Och jag hugger, som jag hör,
Ned oppositionen.
Presten skriker och med magt,
Men det hjelper föga.
Ropar jag blott ett: ”Gif akt!”
Stilla står min hela vakt,
Rör ej ens ett öga.
Skrifvarn ständigt skrifva må,
Skrifva natt och dagar!
Bättre är den penna då,
Som jag har i svärdsudd blå;
Den kan skrifva lagar.
Skalden drömmer, yr och kär,
Om sin flickas nycker;
Men, ack! som han drömmer der
Jag den sköna flickan här
Till mitt hjerta trycker.
Nej, mitt öde byter jag
Ej med desse vänner.
Kort är ofta krigarns dag,
Det är sannt, men faller jag
Faller jag bland männer.