Visor från gångna tider

Ur diktsamlingen Visor i byn utgiven 1913.
Sidnummer i originalutgåvan: text till och med ”kådiga händer.” på sidan 22; till och med ”i liden.” på sidan 23; text till och med ”gångna tider.” på sidan 24.

VISOR FRÅN GÅNGNA TIDER.

Dina fäder sin flinta med iskallt mod
i björnarnas bringa sänkte
och kysste en droppe blod af ditt blod,
medan vindögats stjärnor blänkte.

Här ekade sång under bokarnas hvalf,
det lyste af ögon och tänder,
och dansen gick vild, och bockhornet skalf
i vallflickans kådiga händer.

Här bakades brödet af lafvar och bark,
här ödslades blodet i striden
se röda geranier smycka min mark,
det snyftar af gråt i liden.

Nu kommer du mejslad af minnen och varm,
geranier blomma i bädden,
af seklers törst det tär i min barm,
den är fylld af lif till brädden.

Hvar cell i din kropp är en själ, som vill
springa upp emot kommande öden.
Hvarför ser du så långt bortåt hafvet till?
vi ha ännu en väg till döden.

Vi minnas och glömma, och tiden går,
och det blommar i vallar och viden.
Nu är stjärnorna våra och marken vår,
här ligger vår stuga i liden.

Din puls är genljud af sånger och skratt
och bröllopsdanser och strider,
den sjunger för mig skymning och natt
sina visor från gångna tider.

＊＊＊