Hoppa till innehållet

Wikisource:Fraktur

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Fraktur skrivet med frakturskrift.
Antiqua skrivet i antikva.

I äldre tider trycktes böcker ofta i fraktur (gotisk skrift). Sådan skrift var standard för nästan allt tryck på svenska långt in på 1800-talet, även om den allt eftersom blev mindre vanlig jämfört med antikva. Då Wikisource i stort sett endast innehåller texter som utgavs före 1940, kommer många texter vara tryckta i fraktur. Om man har tänkt sig att korrekturläsa en sådan text är det därför en fördel om man bekantar sig med frakturskriften.

Att förstå fraktur

[redigera]
Det danska alfabetet från A till Aa (bokstaven »Ö» är medtagen). Ur en dansk läsebok från slutet av 1800-talet.
Den översta tabellen visar dansk fraktur- och antikva-skrift sida vid sida. Klicka på bilden för att förstora den.
Läshjälp för fraktur. Tabellen saknar »å», »ä» och »ö».

Speciellt

[redigera]

Långt s (ſ)

[redigera]
S, ſ, s

I fraktur finns det tre olika tecken för bokstaven »s»: stort »S», långt »s» (»ſ») och vanligt litet »s». Vanligt »s» används för det första i ordslut. Inne i ord används vanligt »s» i slutet av ett sammansättningsled, till exempel »Vis-» i »Visdom». Dubbel-s skrivs med ett vanligt »s» och ett långt »s», som i »gosſe». I alla andra fall används långt s, som i »ſiſt».

Långt s (»ſ») kan ofta vara svårt att skilja från bokstaven »f» i fraktur, men ett sätt att skilja dem åt kan vara att titta efter det horisontella strecket i »f» som saknas i långt s. På Wikisource väljer vi att återge långt s som vanligt »s».

I och J

[redigera]
I och J

Tecknet för stort »I» och »J» är detsamma. Man måste därför beroende på sammanhanget sluta sig till om man skall skriva »I» eller »J» (exempelvis »I» för pronomenet I). I yngre frakturtext (från ungefär 1730-talet och senare) kan man följa tumregeln att J följt av vokalljud blir J och J följt av konsonantljud blir I.

Svåra tecken

[redigera]
Tecken som ofta sammanblandas.
Överst: ſ, f, k, t, x, r, y, h, v.
Underst: B, V, R, N, E, G.

Specialtecken

[redigera]
R-rotunda + c har hittills återgivits som [et]c, men man skulle även kunna tänka sig »&c», det vill säga et cetera. Se diskussionen!
R + r-rotunda återgivs som »rr». Man kan till exempel se detta i ordet Herr.
Tz-ligaturen. Skrivs ut som tz.
Olika varianter av dubbel-s, skrivs ut som ss.

Det finns också andra specialtecken.

Se även

[redigera]
  • Wikisource:Redigering och speciellt stycket Teckenuppsättning och typsnitt som tar upp skillnader mellan fraktur och schwabacher.

Källor

[redigera]
Den här sidan är en översättning av motsvarande sida på norska Wikikilden, 6 januari 2010.