| 16 | Jesu flykt. | Mattei Evangelium. | Kap. 2, 3. |
hade blifwit gäckad af de wise männen, blef han mycket wred och sände ut och lät döda alla gossebarn i Betlehem och i hela dess nejd, från twå års ålder och derunder, efter den tid han hade noga utforskat af de wise männen.
Så blifwa äfwen sådane kloke män, som Herodes, genom Herrens skickelse bedragna och misslyckas i sina företag att skada Guds rike eller omintetgöra Guds folk. Job 5: 12–14. Herodes gjorde dock hwad han kunde. Han lät, såsom en annan Farao (2 Mos. 1: 16), döda de gossebarn i Betlehem, bland hwilka han trodde att barnet Jesus nödwändigt måste befinna sig. Man har fordom uppfattat de dödade barnens antal till flera tusen. Men detta är påtagligen ett misstag. Betlehem war en så liten stad, att de mördade barnens antal på sin höjd stigit till femtio. Detta mord war för en konung, som hade så många blodskulder på sitt samvete, en ringa sak.
Den judiske historieskrifwaren Josefus har ej heller aktat wärdt att nämna derom, då han annars berättar ur denne konungs historia, hwad han ansåg wara af wigt.
17 Då fullbordades det som war sagdt genom profeten Jeremias, som sade:
18 ”En röst hördes i Rama, mycken gråt och jemmer, Rakel begrät sina barn och wille icke låta trösta sig, ty de woro icke mer”. Jer. 31: 15. 1 Mos. 35: 19.
Orden hos Jeremias, Jer. 31: 15, afsågo närmast den klagan som hördes i Rama, en liten stad i närheten af Betlehem, och i hela trakten deromkring wid den tid då Israel bortfördes i fångenskap till Babel, jfr Jer. 40: 1, men nu uppfyldes de widare genom mödrarnes gråt och klagan. Benjamins, Rakels sons, stam gränsade till Juda. Deraf att Rakel här i synnerhet nämnes, hafwa några welat sluta till, att barn af båda stammarna träffats af swärdet. Såsom nu Rakel införes klagande wid mer än ett olyckstillfälle, så gå många profetior i fullbordan många gånger på olika sätt. Stundom måste äfwen de allraoskyldigaste lida förföljelse för Herrens skull.
19 Men när Herodes war död, se, då uppenbarades i en dröm en Herrens ängel för Josef i Egypten.
20 och sade: Stå upp och tag barnet och dess moder med dig och far in i Israels land; ty de äro döde, som traktade efter barnets lif.
Herodes dog ej lång tid efter Jesu födelse, under påskhögtiden och af en gruflig sjukdom, sedan han regerat 40 år. Han hade låtit afrätta sin son Antipater, fem dagar före sin död.
21 Och han stod upp och tog barnet och dess moder med sig och kom in i Israels land.
22 Men när han hörde, att Arkelaus war rådande öfwer Judeen i sin faders, Herodes’, ställe, räddes han att fara dit, och sedan han hade fått uppenbarelse i en dröm, for han bort till Galileens trakter.
Det synes såsom om Josef och Maria hade ämnat bosätta sig i Betlehem, men att de fruktade detta, då de hörde, att Arkelaus war rådande i sin faders ställe; ty äfwen denne war en ogudaktig man. De begåfwo sig då, efter Guds tillsägelse, till Galileen, der Herodes Antipas regerade såsom en lydfurste under den romerske kejsaren.
23 Och han kom och bosatte sig i en stad, som heter Nasaret, på det att det skulle fullbordas, som war sagdt genom profeterna: ”Nasaré skall han kallas”. Es. 4: 2. 11: 1. Sak. 3: 8.
Nasaré betyder den af Nasaret. Jesus skulle efter profetians ord födas i Betlehem, men enligt andra profetior skulle han kallas Nasareen. Denna benämning på wår Frälsare har en dubbel betydelse. Först återfinnes deruti det namnet Nezer, gren eller telning, såsom han kallas dels efter Es. 11: 1, dels efter betydelsen af Es. 53: 2, Jer. 23: 5; 33: 15, såsom en afkomling af Davids slägt och såsom en telning af menniskoslägtet, för att blifwa en ny stamfader. Men han förebildades widare genom nasareerna eller nasirerna i gamla testamentet, 4 Mos. 6, såsom den åt Gud inwigde och af Herrens Ande till heliga ändamål utrustade. I samma namn antydes således både hans förnedring och upphöjelse, men i synnerhet förnedringstillståndet, såsom det uttryckligen säges i Es. 53: 2. Detta fullbordades, ty Nasaret war ett litet föraktadt ställe, så att man derom sade: Kan något godt wara från Nasaret? Joh. 1: 46. På hans kors sattes den öfwerskrift: Jesus från Nasaret, Judarnes konung. Judarne kalla honom ännu i dag Nasareen för att dermed försmäda honom, och de kristne blefwo i de första tiderna kallade nasareer eller nasarener, såsom ett smädenamn. Således har Jesus lidit smäleken redan i sin barndom, och församlingen måste i sin barndom eller början deruti följa honom, ty den är kallad att häruti wandra i hans fotspår och hafwa tålamod. ”Låtom oss derföre gå ut till honom ’utanför lägret’, bärande hans smälek.” Ebr. 13: 13.
3 Kapitlet.
Johannes predikar och döper. Jesus döpes.I de dagarna kom Johannes döparen och predikade i Judeens öken Mark. 1: 2 f. Luk. 3: 3 f. Joh. 1: 6 f.
I de dagarna, nemligen då Jesus bodde i Nasaret, då han der lefwat sitt stilla förberedelselif och nu i sitt trettionde år framträdde till utförande af det stora wärk, för hwilket han war kommen i werlden. I de dagarna eller i den tiden är ett talesätt, som wi ofta finna
_020.jpg&oldid=341034){kind=link}