| 192 | Ps. 107, 108. | Psaltaren. |
godt och lofligt, så framt det icke blott är en sed, utan går ifrån hjertat.
33. De hwilkas bäckar förtorkades, och wattukällor wände igen flyta.
34. Så att ett fruktsamt land intet bar*, för deras ondskas skull, som deruti bodde. *Joel 1: 10, [et]c.
Intet bar. grt. blef salt grund, såsom trakten omkring Döda hafwet. Ofruktsamhet är straffdom eller tuktan från Herran.
35. Och det, som torrt war, gjorde Han watturikt, och på torra landet wattukällor.
36. Och satte dit de hungriga, att de beredde en stad, der de bo kunde:
37. Och så åkrar och wingårdar plantera måtte, och årligen frukt få.* *Os. 2: 22.
38. Och Han dem wälsignade, så att de sig swårligen förökade, och dem mycken boskap gaf.
Underbara äro Guds skickelser i den allmänna werldsstyrelsen; ty folk, som fordom woro intet, hafwa blifwit blomstrande riken; och mäktiga riken hafwa blifwit bortsopade från jorden. Länder, som fordom woro fruktbara, hafwa blifwit ödemarker, såsom Judalandet, och många delar af mindre Asien, Egypten, Babylonien, Arabien, Persien, Nord-Africa m. m.; men andra länder, hwilka fordom woro wildmarker, hafwa blifwit fruktbärande åkrar och ängar. I nådens rike gåt det till på samma sätt. Några folk, som fordom hade Evangelii ljus i dess härliga klarhet, äro nu förmörkade: såsom de christna folken, som wistas uti Judalandet, mindre Asien, Grekland och Italien, der sjelfwa Apostlarne förkunnade Evangelium och grundade blomstrande församlingar, såsom i Jerusalem, Antiochia, Ephesus, Colossæ, Galatien, Philippi, Thessalonica, Corinthus och Rom m. m.; der äro folken nu mer än till hälften nedsjunkna uti en ny hedendoms mörker. Och uti många länder, der på den tiden den råaste hedendom war rådande, har christendomen blifwit införd och Evangelium sprider der sitt ljus, t. ex. i wårt fädernesland, som war betäckt af wilda skogar och blott bebodt af några hedningar, då Evangelii ljus brann som klarast i de Apostoliska församlingarna. För denna stora förändring böra wi tacka Herra, men tillika besinna, att om wi icke wandra i ljuset, medan wi hafwa det, så kunde det från oss blifwa borttaget och gifwet åt hedningarna.
39. De der nedertryckte och förswagade af den onda, som dem twungit och trängt hade.
40. Då föraktelse uppå förstarna utgjuten war*, så att i hela landet stod bistert och ödeligen till. *Job 12: 21. Ps. 76: 13. Es. 40: 23.
41. Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade såsom en fårahjord.
De, som så woro nedtryckta, v. 39, men dock blefwo beskyddade och förmerade såsom en fårahjord, v. 41, under det Herren hemsökte landet med straffdomar, v. 40, de skola också prisa Gud då Han hjelper dem utur nöden. Dessa särskilda slag af hemsökelser och lidanden stå såsom exempel på all den nöd och alla de faror, hwarmed Herren söker att föra menniskorna till bättring, att de må känna Honom och prisa Hans namn.
42. Detta skola de fromme se, och glädja sig*: och all ondska skall munnen tillstoppad warda.† *Job 22: 19. †cap. 5: 16. Ps. 63: 12.
43. Hwilken är wis och behåller detta? Så skola de märka, huru många wälgerningar HERren bewisar.
De ogudaktiga wilja hwarken i medgång eller motgångar och hemsökelser se Herrans hand, men slutligen tillstoppas onskans mun, Uppb. 6: 16, 17, och då skola de bestå såsom dårar, men till den sanna wisheten hörer nödwändigt, att man här i tiden giwfer akt på Herrans wägar, att man besinnar, att bedröfwelse och lidanden sändas af Honom till menniskors tuktan och bättring, och att befrielserna äro werkningar af Hans förbarmande i Christo Jesu. Derföre lärer Skriften: Warer alltid glade, beder utan återwändo, warer tacksamme i all ting, ty det är Guds wilje om eder genom Jesum Christum. 1 Thess. 5.
108. Psalm.
Davids tacksägelse och bön.En Psalmwisa Davids.
2. Gud, det är mitt rätta allwar, jag will sjunga och lofwa*; min ära också. *Ps. 57: 8.
3. Waka upp, psaltare och harpa, jag will bittida uppe wara
4. Jag will tacka dig, HERre, ibland folken; jag will lofsjunga dig ibland menniskorna
5. Ty din nåd räcker så widt, som himmelen är: och din sanning så widt som skyarne gå.* *Ps. 36: 6. Ps. 57: 11.
6. Upphöj dig, Gud, öfwer himmelen, och din ära öfwer alla land.
Dessa 6 första verser finna wi i Ps. 57: 8–12.
Och den öfriga delen af denna Psalm träffas i Ps. 60: 7–14. Genom denna sammanställning har denna Psalms innehåll blifwit så beskaffadt, att den kan anwändas såsom Bönepsalm i all nöd, och tacksägelse för all hjelp i nöden.
_196.jpg&oldid=345118){kind=link}