| 292 | Cap. 9. | Salomos Predikare. |
Att någre rättfärdige' o. s. w., grt.: Att de rättfärdige och wise och deras gerningar äro uti Guds hand. Han har bestämt deras lefnadswäg, och inflätat deras gerningar i werldsstyrelsen. Menniskan wet icke sjelf sin lefnadsbestämmelse, som Herren afgjort, och kan icke sjelf afgöra sin lott, ej heller kan man weta, hwad som skall blifwa af andra menniskor, eller om hat eller kärlek, om olycka eller lycka skall öfwergå dem. Wäl wete wi, att Gud älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet, men emedan wi icke kunna genomskåda någon menniskas hjerta, så kan man icke alltid weta, om den eller den menniskan är ett wredens barn eller ett nådens barn, och ännu mindre kan man weta, i hwad grad den ogudaktige ar i sitt hjerta fiendtlig emot Gud och sanningen, eller hwad grad af fromhet finnes hos dem, som söka himmelriket. Härtill kommer också, att Gud ser, att somliga ogudaktige skola blifwa omwände och frälste, men att somliga af de fromma skola affalla och blifwa förlorade. Det, som warda skall, skådar Han, Såsom om det wore närwarande, och styrer derefter och har ett wakande öga öfwer de syndare, som Han ser skola blifwa ljusens barn, så att de på förunderligt sätt bewaras. (Underdåner d. ä. gerningar).
2. Det wederfars så den ene som den andra; den rättfärdige, såsom den orättfärdige;* den gode och rene, såsom den orene; den som offrar, såsom honom som intet offrar: såsom det går den gode, så går det ock syndarena; såsom menedarena går, så går ock honom, som eden fruktar. *Job 9: 22; cap. 21: 7. Ps. 73: 12, 13. Pred. 2: 15; cap. 8: 14. Jer. 12: 1.
3. Det är ett ondt ting ibland allt det, som under solen sker, att den ene så går som den andra: deraf warder ock menniskans hjerta fullt med arghet, och galenskap är i deras hjerta, så länge de lefwa, sedan måste de dö.
För de menniskor, som icke hafwa en rätt tro på den allwise Guden och full förtröstan till Hans styrelse, är det ett ondt, som förleder dem till större säkerhet och arghet, att en tydlig och snar wedergällning icke alltid kommer i detta lifwet öfwer de goda och de onda, och de tänka icke på den tillkommande wedergällningen i ewigheten. Se Ps. 73.
4. Hwad skall man då af de båda utwälja? Så länge, som man lefwer, skall man hoppas: ty en lefwande hund är bättre än ett dödt lejon.
D. ä. Hwilketdera är då bättre: wara död eller lefwa? Wisserligen är lifwet bättre, ty grt.: hos alla lefwande är hopp, och (såsom det gamla ordspråket lydde) en lefwande hund är bättre än ett dödt lejon. Denna och de twå följande verserne innehålla de tankar och twifwel, som hysas af sådane menniskor, i v. 2, 3, hwilka icke förstå Herrans underbara styrelse och icke kunna förena den med Hans rättfärdighet, emedan de icke hafwa själens ögon öppnade för de osynliga tingen och för den ewiga wedergällningen. De känna inga andra fördelar, ingen annan sällhet, än hwad detta lifwet erbjuder, och i döden slutas deras hopp, såsom då en hund eller ett lejon dör.
5. Ty de lefwande weta, att de skola dö; men de döde weta intet, de förtjena ock intet mer: ty deras åminnelse är förgäten;
6. Så att man icke mer älskar dem, hatar eller afundas wid dem; och hafwa ingen del mer på werlden i allt det, som under solen sker.
7. Så gack bort, och ät ditt bröd med fröjd, drick ditt win med godt mod:* ty dina werk täckas Gudi. *Pred. 2: 24; cap. 3: 12, 13, 22; cap. 5: 17, 18; cap. 8: 15.
I v. 5, 6 fortsättes beskrifningen af de otrognas tankar. I v. 6 börjar en förmaning, som fortsättes i de 3 följande verserna. Här warnas för de många onda tankar och twifwel och all den oro, som i det föregående omtalas. Alltså du, som fruktar Gud och wandrar i tron, så att ditt werk täckes Honom, emottag med tacksamhet och fröjd din beskärda del; knota aldrig öfwer din lott, om du ser, att det går de fromma illa och de ogudaktiga wäl, så twifla icke på Guds godhet och rättfärdighet; ty Herren styrer allt till det bästa.
8. Låt dina kläder alltid wara hwita; och låt icke fattas salfwa på ditt hufwud.* *Es. 22: 13; cap. 56: 12. Luc. 12: 19. 1 Cor. 15: 32.
Hwita kläder och salfwa på hufwudet betyda den frid och den andeliga glädje, hwaruti den kan lefwa, som förtröstar på Gud. Se Phil. 4: 4. Dessutom antydes härmed, att blott den kan fröjda sig, som har själen klädd i trons rättfärdighet och är uppfylld af den Helige Andas gåfwa, som är själens salfwa. 1 Joh. 2: 20.
9. Bruka din tid med din hustru, den du älskar, så länge du behåller detta fåfängliga lifwet, det (Gud) dig under solen gifwit hafwer, så länge ditt fåfängliga lif warar; ty det är din del i lifwet, och i ditt arbete, som dig under solen gifwet är.
Ett fromt och lyckligt äktenskap nämnes här såsom en af de gåfwor, hwarigenom Gud både welat draga försorg om menniskoslägtets förökelse och en from barnauppfostran och tillika göra det timliga lifwet lyckligare och lättare för menniskan, än det i allmänhet kan wara i det lediga ståndet. Häröfwer är 1 Cor. 7 cap. en utförlig förklaring.
10. Allt det dig förekommer att göra, det gör friliga;* ty i grafwen, dit du
_296.jpg&oldid=345399){kind=link}