| 358 | Mot Damascus och Israel. | Propheten Esaia. | Cap. 16, 17. |
uppfyller deras hjertan. Med de orden: En sång är fallen uti din sommar och uti din and, omtalar propheten sjelfwa årstiden, då denna förödelse skulle gå öfwer landet. I skördeanden och winbergningen skallade eljest glädjesånger öfwer berg och dalar; men i det stället hörde propheten nu krigssånger och stormrop i Moabs land.
10. Så att fröjd och glädje återwänder på marken, och i wingården fröjdas eller ropar man icke; man trampar intet win i pressarna; jag hafwer gjort en ända på sången.
11. Derföre lommar mitt hjerta öfwer Moab såsom en harpa; och mina inelfwor öfwer Kir Hares.
Derföre lommar m. m., derföre brusar mitt hjerta. Hjertats djupa sorgegny jemföres här med en harpas djupaste sorgeljud, och denna sköna liknelse uttrycker prophetens sorg öfwer det olyckliga folket. Herrans tjenare hafwa ömma hjertan; ty de hafwa Hans Ande, som gret öfwer det syndiga Jerusalem och utbrast i smärtsam klagan, då Han förkunnade den straffdom, som skulle komma. Luc. 19: 41–44.
12. Då skall uppenbart warda, huru Moab är ledsen wid altaren, och huru han till sin kyrka gången är till att bedja, och hafwer dock intet kunnat skaffa.
13. Detta är det HERren på den tiden emot Moab talade.
14. Men nu talar HERren, och säger: uti tre år, såsom en legodrängs år äro,* skall Moabs härlighet, som stor och mycken är, klen warda, så att der skall ganska litet qwar blifwa, och icke mycket. *Es. 21: 16.
Propheten har här upptagit en förut förkunnad prophetia emot Moab, men bestämmer nu den tid, då den skulle fullbordas, till inom 3 år, såsom en legodrängs år, nemligen noga räknade, såsom en träl, som efter wissa år har att wänta sin frihet, räknar ut dagen, då hans träldomstid skall taga slut. ”Dessa tre år togo sin begynnelse i konung Hiskia 11:te regeringsår. Assyriens konung Sanherib intog, efter denna så noga bestämda tid, och förstörde dessa trakter. 2 Kon. 18: 33, 34. Men denna hotelse öfwer Moab har haft sin slutliga fullbordan efter Jeremiae tid af de Chaldeer”. Jer. 48: 1. Det är ingenting sällsynt att samma prophetia fullbordas flere gånger: först till en del och sedan efter en eller flere mellantider allt mera fullkomligt. Med dessa mellantider ådagalägger Gud sin långmodighet och barmhertighet och gifwer syndarena rum till bättring.
17. Capitel.
Damasci, Israels, Assurs fall.Detta är tungan öfwer Damascus:* Si Damascus skall ingen stad nu mer wara, utan en förfallen stenhop. *Jer. 49: 23, [et]c. Amos 1: 3.
Damascus war hufwudstaden i Syrien, cap. 7: 8. Denna prophetians fullbordan omtalas 2 Kon. 16: 9, och werkställdes af konungen i Assyrien. Tiglath Pileser; men under hans efterträdare Salmanasser blef den mäktiga hären slagen af en Herrans engel. Es. 37: 36.
2. Aroer städer skola öfwergifne warda, så att hjordar skola der i bet gå, och ingen skall drifwa dem ut.
Aroer war namnet på flera städer: i Juda stam, 1 Sam. 30: 28, i Rubens stam wid gränsen af Moab, Jos. 13: 16, och i Gads stam, Jos. 13: 25. Dessa twå sistnämnda blefwo af Assyrien ödelagde på samma gång som Damascus.
3. Och det skull ute wara med Ephraims fäste och konungariket i Damascus;* och det öfwerblefna i Syrien skall wara såsom Israels barns härlighet, säger HERren Zebaoth. *Es. 7: 8.
De fasta städerna i Ephraim och konungariket i Damascus blefwo underkufwade, landet Syrien såwäl som Israels härliga land blefwo lika mycket ödelagda af den assyriska hären.
4. På den tiden skall Jacobs härlighet tunn warda, och hans feta kropp skall mager blifwa;
5. Ty han skall warda såsom när en insamlade säd i anden, och såsom när en inbergade ax med sin arm, och såsom en upphemtade ax i Rephaims dal;
6. Och en efterhemtning blefwe, såsom när man rister ett oljoträd, och der tu eller tre bär qwarsitta uppe i skaten; eller såsom fyra eller fem bär hänga qwar på qwistarna, säger HERren Israels Gud.
Namnet Jacob passade nu bättre än namnet Israel på det slagna och förkrossade folket 1 Mos. 32: 28. Rephaims dal hade sitt namn af de gamle Rephaiterna, 1 Mos. 15: 20, och sträcker sig sydwest ifrån Jerusalem till Bethlehem. Skördefälten i denna dal woro för Jerusalems inbyggare en wälbekant bild. Axplockning war i skördeanden wanlig, alla fattiga hade efter lagen tillåtelse dertill,* och egaren fick icke sjelf uppsamla de qwarblifna axen. Så mycket angelägnare woro således utan twifwel alla snåla egare att under sjelfwa skörden qwarlemna så få ax som möjligt. Denna liknelse betyder här, att Assyrierne skulle bortföra så många af folket i fångenskap, att de qwarblifna skulle blifwa så få, som de qwarblifna axen på en afbergad åker eller såsom den qwarblifna frukten, som sitter qwar i toppen eller på grenarne af en oljoträd, sedan egaren afristat frukten.
7. På den tiden skall menniskan hålla sig intill honom, som henne gjort
_362.jpg&oldid=345576){kind=link}