| 32 | Cap. 14, 15. | Wishetens Bok. |
28. Hålla de helgedagar, så hafwa de sig som galet folk; spå de, så är det alltsammans lögn; de lefwa icke rätt, och äro snare till att swärja sig men.
29. Ty medan de tro uppå de liflösa gudar, befrukta de sig för ingen skada, när de swärja falskt.
30. Dock warder rättwisligen öfwer dem kommande både det, att de icke rätt mening hafwa om Gud, den stund de akta uppå afgudar, och det, att de swärja falskt, och akta intet heligt.
De akta intet heligt, d. ä. de känna icke den sanne Guden, som allena är helig, och för sina afgudar hafwa de ingen rädsla, utan swärja falskt, såsom om ingen Gud wore till.
31. Ty de orättfärdigas ondska tager ända, icke efter det wåld, som de hafwa när de swärja, utan efter det straff, som de förtjena med deras syndande.
Grt: Ty icke deras makt, wid hwilka de swärja (nemligen afgudarne, hwilka ingen makt hafwa) utan straffet (ifrån den sanne Guden) öfwer syndare följer alltid till slut på de ogudaktigas öfwerträdelse.
15. Capitel.
Men du, wår Gud, är mild och trofast och tålig,* och regerar all ting med barmhertighet. *2 Mos. 34: 6.
2. Och om wi än synda, äro wi likwäl dina, och känna din makt; medan wi nu sådant weta, synda wi icke, ty wi äro räknade för dina;
3. Men känna dig* är en fullkomlig rättfärdighet, och weta din makt är en rot till ewigt lif. *Es. 53: 11. Joh. 17: 3.
4. Ty menniskors onda funder förföra oss icke så, icke heller målares onyttiga arbete, nemligen något brokigt beläte med mångahanda färger;
5. Hwilkas skapnad förargar de oförståndiga, och de, som gerna illa göra, hafwa ock sin lust till de liflösa och döda beläten.
Gerna illa göra: de som gerna göra wåld och orätt, öfwa sig i allahanda synder, och föra ett säkert lefwerne, de såge gerna att ingen Gud wore till. Derföre dyrka de sådane skumma afgudar, som dem hwarken hjelpa eller straffa kunna, och förgäta så den rätte Guden.
6. Sådan frukt äro de ock wärde, både de som dem göra, och de som dem åstunda och dyrka.
7. Och en krukomakare, som det blöta leret med möda arbetar, gör allahanda käril till wår brukning; men han gör af enahanda ler både de käril, som till renlighet och till orenlighet tjena;* men till hwad hwart och ett skall brukadt warda, det står till krukomakaren. *Rom. 9: 21.
8. Men det är ett uselt arbete, då han af samma ler en wanmäktig gud gör; och är dock sjelf icke långt tillförene af jord gjord, och innan en kort tid skall åter dit igen, dädan han uttagen är,* då själen, som han haft hafwer, ifrån honom tagen warder; *1 Mos. 3: 19.
9. Men hans omsorg står icke deruti, att han arbeta skall, icke heller att han hafwer så stackot lif, utan att han må kämpa med guldsmeder och silfsmeder, att han må göra det efter koppargjutares konst; och håller det för en ära, att han falskt arbete gör.
10. Ty hans hjertas tankar äro såsom aska, och hans hopp ringare än jord, och hans lefwerne förakteligare än ler;
11. Den stund han icke kände den honom gjort hafwer, och ingöt honom själen, som i honom werkar, och inblåste honom en lefwande anda.* *1 Mos. 2: 7.
12. De hålla ock menniskans lefwerne för skämt, och menniskans umgängelse för en marknad, gifwande före, att man måste allestädes sök winning; ja, ock genom onda stycken;
13. Dessa weta för alla, att de synda, när de sådana lösaktiga ting och beläten af jord och ler göra.
14. Men de äro galnare och uslare än ett barn, nemligen ditt folks fiender, som dem undertrycka;
15. Att de alla hedningars afgudar för gudar hålla, hwilkas ögon intet se, och deras näsor intet lukta, ej heller deras öron höra; fingren på deras händer handtera intet, och deras fötter äro ganska sena till att gå.* *Ps. 115: 5. Ps. 135: 16.
16. Ty en menniska hafwer gjort dem, och den, som anda hafwer af en annan, hafwer tillpyntat dem.
17. Men en menniska kan ju icke göra det henne likt är, än sider en Gud; ty efter hon dödlig är, så gör hon ju
_820.jpg&oldid=346811){kind=link}