| 578 | Sju Sauls Söner hängde. | 2 Samuels Bok. | Cap. 21, 22. |
hon Adriel, Barsillai den Meholathitens son, födt hade, tog konungen. *2 Sam. 3: 7.
Denne MephiBoseth får icke förwexlas med Jonathans son. Denna Michal war icke Davids hustru, utan hennes syster, som hade namnet Merob, likasom Jacob äfwen kallades Israel, och Salomo hade tillnamnet Jedidja.
9. Och fick dem uti de Gibeoniters hand; dem upphängde de på berget för HERranom. Och så föllo desse sju på en resa; och blefwo döde i första anden, när bjugganden uppå gick.
David bröt härmed icke sin ed, 1 Sam. 24: 23, ty Herren hade blifwit frågad, v. 1, 3, och Jonathans barn Skonades.
Anden, skördanden, skördetiden.
10. Då tog Rizpa, Aja dotter, en säck, och bredde honom på en häll i andens begynnelse, intill dess wattnet af himmelen dröp uppå dem; och lät i den dagen inga himmelens fåglar sätta sig på dem, ej heller markens djur om natten.
Regnet war ett bewis att blodsskulden war förlåten, ty det war i torkan straffet hade bestått.
11. Och det wardt sagdt David hwad Rizpa, Aja dotter, Sauls frilla, gjort hade.
12. Och David gick bort, och tog Sauls ben, och Jonathans hans sons ben ifrån de borgare i Jabes i Gilead, hwilka de utaf Bethsans gata stulit hade; der de Philisteer dem hängt hade på den tiden, då de Philisteer slogo Saul på Gilboa berg:* *1 Sam. 31: 12.
13. Och förde dem dädan dit upp, och samlade dem tillhopa med de hängdas ben.
14. Och begrofwo Sauls och hans sons Jonathans ben i Benjamins land i Zela* i hans faders Kis graf; och gjorde allt, såsom konungen budit hade: alltså wardt då Gud sedan landet försonad. *Jos. 18: 28.
15. Så hof sig åter ett örlig upp utaf de Philisteer emot Israel. Och David drog neder, och hans tjenare med honom, och stridde emot de Philisteer. Och David wardt trött.
16. Och Jessbi af Nob, hwilken en af Rapha barn war, och hans glafwens wigt war trehundrade koppars wigter, och han hade ett nytt harnesk uppå, han for efter att slå David.
17. Men Abisai, ZeruJa son, halp honom, och slog den Philisteen ihjäl. Då sworo honom Davids män, och sade: Du skall icke mer draga ut med oss i strid, att icke utsläckes lyktan i Israel.* *2 Sam. 18: 3.
18. Sedan hof sig åter ett örlig upp i Gob med de Philisteer. Då slog Sibbechai, den Husathithen, Saph, den ock en war utaf de Rapha barn.* *1 Chrön. 20: 4.
19. Och sig hof ännu upp ett örlig i Gob med de Philisteer; dä slog Elhanan. Jaere Orgims son, en Bethlehemit, Goliath den Gitthithen, hwilken hade en spets, hwilkens stång war såsom ett wäfträ.* *1 Sam. 17: 50. 1 Chrön. 20: 5.
Den Goliath, som af David blef slagen, hade en broder wid namn Lahwi, som war lika så stor och stark och förde lika stora wapen, som Goliath; derföre öfwergick den fallne kämpens berömda namn på den efterlefwande brodern, 1 Chrön. 20: 5.
20. Och sig upphof ännu ett örlig i Gath; der war en lång man, han hade sex finger på sina händer, och sex tår på sina fötter, så att de woro fyra och tjugu på talet; och han war också född af Rapha.
21. Och då han talade hädelse till Israel, slog honom Jonathan, Simea son, Davids broders.
22. Dessa fyra woro Rapha födde i Gath; och föllo igenom Davids och hans tjenares hand.
22. Capitel.
Davids lofsång.Och David talade för HERran denna wisans ord den tid, då HERren hade hulpit honom ifrån alla hans fienders hand och ifrån Sauls hand;
Mot slutet af sin lefnad författade David denna segerpsalm, sedan Herren förlossat honom från alla hans fiender. Här stå orden såsom de för tillfället flöto ur Davids hjerta, men uti den 18:de psalmen och i den 144:de som dermed har mycken likhet, är denna psalm återgifwen med wissa förändringar, som gjorde den mera lämplig för den offentliga sången.
2. Och sade: HERren är min klippa och min borg och min Frälsare.* *5 Mos. 32: 4. Ps. 18: 1. Ebr. 2: 13.
3. Gud är min tröst, på Honom will jag trösta; min sköld och min helsas
_588.jpg&oldid=343621){kind=link}