| 620 | Elia wid Cherith. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 16, 17. |
synder; utan tog dertill Isebel, EthBaals dotter, konungens i Sidon, till hustru, och gick bort, och tjente Baal, och tillbad honom;
32. Och uppsatte Baal ett altare uti Baals hus, det han honom byggde i Samarien.
Förut hade Baals altaren funnits på höjder, men denne afgud hade ännu icke haft egentliga tempel, såsom han nu fick. Med ett sådant tempels uppbyggande bewisade Achab mera nit i afgudatjensten än alla föregående konungar i Israel.
33. Och gjorde en lund, så att Achab mer gjorde till att förtörna HERran Israels Gud, än alla Israels konungar, som före honom warit hade.
En lund: se 5 Mos. 7: 5.
34. På samma tid byggde Hiel af BethEl Jericho; det kostade honom hans första son Abiram, då han grundwalen lade; och hans yngsta son Segub, då han satte portarna derföre, efter HERrans ord, som Han sagt hade genom Josua, Nuns son.* *Jos. 6: 26.
Hiel kan icke hafwa warit okunnig om den förbannelse, som i Jos. 6: 26 blifwit uttalad öfwer den, som skulle försöka att återuppbygga Jericho. Han bewisade således med detta uppbyggande en uppenbar trotsighet emot Herrans ord. Men Gud låter icke gäcka sig.
17. Capitel.
Elia bön, korpar. Enkan i Zarpat. Sonen dör, uppwäckes.Och Elia den Thisbiten, utaf de Gileads innebyggare, sade till Achab: Så sannt som HERren Israels Gud lefwer, för hwilken jag står, det skall i dessa år hwarken dagg eller regn komma, utan jag säger det.* *Jac. 5: 17, 18.
Elia war från Thisbe eller Thebes i Naphthali stam; hans namn betyder: Gud är min starkhet, och detta namn uttrycker hwad propheten lärde och hwad han war. Hans ord till Achab utgöra utan twifwel slutet på ett samtal, hwaruti propheten hade förgäfwes warnat den ogudaktige konungen. Med eftertryck betecknar han Israels Gud, såsom deras rätte Herre och konung, som de alla skulle tjena. Med de orden: för hwilken jag står, wisar Elia, att han alltid stod inför Herran, såsom Hans tjenare, för att wara Hans sändebud och uträtta Hans wärf. Genom en tydlig uppenbarelse hade han befallning att förkunna, att hwarken dagg eller regn skulle komma, förr än Herren gåfwe tillkänna, att han åter wille öppna himmelens fönster. Detta märkwärdiga underwerk af Elia anföres, Jac. 5: 17, 18, såsom ett bewis på bönens kraft. Utan bön hade han omöjligen kunnat hafwa någon sann tro och ännu mindre en sådan undergörande makt.
2. Och HERrans ord kom till honom, och sade:
3. Gack bort hädan, och wänd dig öster ut, och fördölj dig wid den bäcken Cherith, som löper för Jordan.
4. Och du skall dricka af bäcken; och jag hafwer budit korparne, att de skola der föda dig.
Då Skriften säger, att Gud bjuder oförnuftiga djur att göra det eller det, så är meningen den, att Han så styrer deras rörelser, att de måste göra Hans wilja. På samma sätt måste också liflösa ting tjena Honom. Gud hade äfwen midt ibland fienderna kunnat beskydda Elia, men Han wille undangömma detta synliga redskap, på det menniskorna icke måtte wända sig emot Elia med hat och hämndlystnad, utan wända sig till Israels Gud och märka på det underwerk, hwarmed Han så mäktigt talade, för att föra dem till besinning och bättring. I Herrans werk måste det menskliga så mycket som möjligt träda undan, de menskliga redskapen förödmjukas eller undangömmas, på det menniskorna må wända tankar och hjertan till Honom allena.
5. Han gick dit, och gjorde efter HERrans ord, och gick bort, och satte sig wid bäcken Cherith, som löper för Jordan.
6. Och korpar förde honom bröd och kött om morgon och om afton, och han drack utaf bäcken.
Ehuru korparna efter lagen woro orena, så kunde de dock till propheten efter Herrans wilja framskaffa sådana födoämnen, som i lagen woro tillåtna. Ursprungligen war det i skapelsen så ämnadt, att djuren skulle lyda och tjena menniskan, och här framträder ett exempel på ett sådant tjenstförhållande. Det är obekant, hwar denna bäck låg; det war i en ödemark, der propheten nu i stilla ensamhet lefde trons och bönens lif i sällskap med Herran allena och fick derigenom kraft till det wärf, han hade fått, såsom ett Herrans wittne inför ett ogudaktigt folk.
7. Och det skedde efter några dagar, att bäcken förtorkades; ty intet regn wardt i landet.
8. Så kom HERrans ord till honom, och sade:
9. Statt upp, och gack till Zarpath,* som wid Sidon ligger, och blif der; ty jag hafwer der befallt en enka, att hon skall föda dig. *Luc. 4: 26.
Nu skulle propheten genom ett annat underwerk försörjas, ty nu war bland hedningarne ett hjerta öppet för att emottaga ett sändebud och ett wittnesbörd ifrån Israels Gud. En enka
_630.jpg&oldid=343728){kind=link}