| 748 | Jotham. Ahas. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 26, 27. |
förderf; ty han förtog sig på HERran sin Gud, och gick in i HERrans tempel till att röka* på rökaltaret. *2 Mos. 30: 7.
17. Men Asaria, presten, gick efter honom, och åttio HERrans prester med honom, starke män;
18. Och stodo emot konung Usia, och sade till honom: Det hörer icke dig till, Usia, att röka för HERran, utan presterna Anrons barn, som till att röka helgade äro; gack här utur helgedomen; ty du förtager dig,* och det kommer dig till ingen ära för HERran Gud. *4 Mos. 18: 7.
Konungen sökte en ära uti att utöfwa det presterliga embetet, men emedan detta war emot lagen, så blef han derföre på ett underbart sätt straffad.
19. Men Usia wardt wred, och hade ett rökelsekar i handen; och som han trätte med presterna, gick spetelska ut i hans änne för presterna i HERrans hus inför rökaltaret.
Änne d. ä. panna.
20. Och Asaria, öfwerstepresten, wände sig till honom, och alla presterna; och si, då war han spetelsk i sitt änne; och de drefwo honom dädan; skyndade han sig ock sjelf ut; ty hans plåga war af HERran.
21. Alltså war konung Usia spetelsk allt intill sin död, och bodde uti ett fritt hus spetelsk; ty han wardt utdrifwen af HERrans hus; men Jotham, hans son, stod konungshuset före, och dömde folket i landet.* *2 Kon. 15: 5.
Usia kunde sedan för sin spetelskas skull aldrig deltaga i gudstjensten mera, emedan han war oren. Så går det och med alla sådana menniskor, som efter egna påfund och eget godtycke wilja tjena Herran. De blifwa till slut utkastade utur de heligas samfund. Till en rätt gudstjenst och till gemenskap med Herran är det nödwändigt, att lyda Hans ord, och genom den himmelske Öfwerstepresten Jesus Christus frambära sina offer och bönens rökelse inför Herran, så att man alltid beder i Jesu namn, men aldrig i eget namn, ej heller stödjer sig på sina egna gerningar.
Nu förlorade Usia äfwen i hufwudsaken den konungsliga makten, emedan han förlorade sin frihet och sitt anseende ibland folket.
22. Hwad nu mer af Usia sägandes är, både det första och det sista, hafwer den propheten Esaia, Amos son, skrifwit.* *Es. 1: 1.
23. Och Usia afsomnade med sina fäder; och de begrofwo honom med sina fäder i åkern när konungagrafwarne; ty de sade: Hon är spetelsk; och Jotham hans son wardt konung i hans stad.
27. Capitel.
Jothams gudsfruktan, regering, död.Jotham war fem och tjugu år gammal, då han konung wardt, och regerade i sexton år i Jerusalem; hans moder hette Jerusa, Zadoks dotter.* *2 Kon. 15: 33.
2. Och han gjorde det HERranom wäl behagade, såsom hans fader Usia gjort hade; undantaget att han icke gick i HERrans tempel. Och folket bar sig ännu illa åt.* *2 Kon. 15: 35.
Ännu fortfor det afgudiska bruket att offra på höjderna.
3. Han byggde den höga porten* i HERrans hus, och uppå muren Ophel† byggde han mycket. *Jer. 26: 10; cap. 36: 10. †Neh. 3: 26; cap. 11: 21.
Ophel war en kulle på östra sidan af berget Zion, söder om Moria. Derpå byggdes en stark fästningsmur.
4. Och byggde städer på Juda berg, och i skogarne byggde han slott och torn.
5. Och han stridde med Ammons barns konung; och han wardt dem öfwermäktig; så att Ammons barn gåfwo honom i detsamma året hundrade centner silfwer, tiotusen corar hwete och tiotusan corar bjugg; så mycket gåfwo ock Ammons barn honom i det andra och tredje året.
6. Alltså wardt Jotham mäktig; ty han skickade sina wägar för HERran sin Gud.
7. Hwad nu mer af Jotham sägandes är, och alla hans strider och hans wägar, si, det är skrifwet i Israels och Juda konungars bok.* *2 Kon. 15: 32, [et]c.
8. Fem och tjugu år gammal war han, då han konung wardt; och regerade i sexton år i Jerusalem.
9. Och Jotham afsomnade med sina fäder, och de begrofwo honom i Davids stad; och hans son Ahas wardt konung i hans stad.
_758.jpg&oldid=344000){kind=link}