öfvermodigt och sårande språk, hvilket är så mycket mer att beklaga, som både Lindenschmit och Hostmann genom förut utgifna vigtiga arbeten inlagt mycken förtjenst om den tyska fornforskningen.
Frågan, huruvida en bronsålder verkligen funnits, och om de här afbildade båda sakerna hört till en sådan period, kunna vi nu lemna åsido, emedan bevisen för riktigheten af en sådan åsigt äro väl kända i hela Skandinavien. Vi vilja blott nämna, att denna åsigt delas af nästan alla länders fornforskare, utom flertalet af de tyska, och att en af Tysklands mest framstående klassiska arkeologer, professor Helbig, hvilken i senare tid börjat sysselsätta sig äfven med den förhistoriska tiden och i år utgifvit ett arbete om de äldre kulturförhållandena i norra Italien,[1] dervid utan tvekan slutit sig till samma uppfattning af bronsåldern som nordborne.
De enda skäl man från tysk sida egentligen framstält för det påstående, att sådana bronser som de här i fråga varande icke äro förfärdigade i Norden, äro, att dessa äro så utmärkta och vitna om en så hög grad af konstskicklighet, att de ej kunna vara förfärdigade i det barbariska Norden. Men då man om tillståndet här under årtusendena närmast före Kr. föd. ej känner något annat än hvad fornlemningarna lära oss, vet man ej heller, hvad den nordiska industrien då kunde åstadkomma, förr än man granskat de arbeten, som visa sig vara tillverkade här. Den method, hvarigenom man lär känna hvad som är nordiskt arbete och hvad som är främmande, är till sin princip lika enkel som den för användningen fordrar tid och vidsträckta forskningar. Vi undersöka nämligen för hvarje särskild typ, huruvida den är allmän i Norden, och om den någonsin hittats utom Norden, eller om den endast sällan anträffats
- ↑ Die Italiker in der Poebene. Beiträge zur altitalischen Kultur- und Kunstgeschichte. Leipzig 1879.
