I stället för att säga, att om rågen hade skjutit ax den 18 maj, kunde man baka af årets skörd den 29 juli, sade man: eriksmesse-ax ger olsmesse-kaka. Af gammal vana har allmogen, som är minst fallen att antaga nya tiders påfund, utmärkt tiden för hvarjehanda i det ekonomiska lifvet vigtiga tilldragelser, sånings- och skördetider, marknads-, uppsägnings- och flyttetider o. s. v. med namn å de helgon, som de i fråga varande dagarne hade under medeltiden erhållit. Så uppkommo de s. k. märkelsedagarne och af undseende för dem beslöt man sig år 1832 för att låta almanackans namnlängd blifva oförändrad. Emellertid försvinner år för år vigten af detta skäl; ju mer de tryckta almanackorna blifvit spridda, desto mera har man vant sig att räkna tiden efter datum.
Men ju mer vanan och de första elementen af kunskap blifvit spridda, desto mer kan äfven en större allmänhet egna sig åt mera detaljerade studier. Detta gäller särskildt studiet af fosterlandets historia; smaken för att läsa sjelfva källskrifterna, memoirer, brefsamlingar o. d. befinner sig utan tvifvel i växande, och denna smak skall utan tvifvel ganska snart riktas lika väl på äldre handlingar som på 1700-talets. Men ju längre tillbaka man kommer, desto oftare finner man dateringar efter helgonnamn än efter dagar och för det nyvaknande intresset i detta afseende kan det vara af mycket stor nytta att ständigt och jämnt hafva tillgänglig förteckningen öfver de almanacksnamn som af gammalt användes vid dateringar. Man kan visserligen gifva ut medeltidens kalendarium med fullständiga namn, och ett sådant arbete, med historiska upplysningar lämpade efter svenska förhållanden, måste förr eller senare komma till stånd, men skola icke blott de historiska bearbetningarna, utan äfven en del historiska källskrifter blifva det svenska folkets verkliga egendom, tillgängliga och
