16 Motioner i Första kammaren, Nr 21. 'förmälda rättsfallet ledde detta privilegium till, att en fattig kvinna, dömd till 5 dagsböter å 2 kronor på en röst i högsta domstolen i strid mot hovrättens rättsåskådning berövades sin begärda och rättvisa gottgörelse av försäkringsanstalten till betydande belopp. Den senaste tiden har meriterat sig med förr okända åtal mot fotgängare för att de, påkörda av automobil, genom egen ovarsamhet äsamkat sig förluter och lidanden. Detta har skett i medveten insikt att därmed berövas dem även gottgörelse enligt den för ändamålet instiftade tvångsförsäkringen av motorfordon. Sannerligen icke någon lysande rättegångsreform i vettets och kulturens tjänst. Den är som sagt också dömd av den allmänna meningen. Ett reformerat åklagarväsendes uppgift bör väl bliva att tillvarataga även de ovägbara värdena. En gång föreslogs av mig i riksdagen, att detta väsende skulle tilläggas befogenhet och plikt att även överklaga utslag, som det fann för strängt enligt vare sig Sveriges eller Guds lag. Detta främlingskap i tiden vann ej då något tillmötesgående. Numera börja vi tvärtom skrinlägga även det gamla rättesnöret att i tveksamma fall "hellre fria än fälla" (in dubio mitius). Man kan således knappast begära, att det rättslärda åklagareväsendet nu kan vara annat än ett barn av sin tid. I detta fall har det emellertid enligt min mening i synnerligen oträngt mål betungat mig ytterligare med fredlöshet, förlust av arbetstid m. m. För att framhäva detta begär jag även ersättning för min kostnad i hovrätten. Yrkanden. På anförda skäl hemställes sålunda: 1) att åklagarens besvär ej må upptagas till prövning; 2) att - om 'nämnda hemställan ej bifalles - rådhusrättens utslag fastställes; 3! att - om ej heller detta bifalles - jag lika fullt frikännes på den grund att jag ej vållat någon annan skada; 4) att åklagaren eller statsverket förpliktas ersätta mig för denna förklarings uppsättande med 20 kronor, jämte lösen för hovrättens utslag; 53 att hovrätten såsom sista instans i detta mål behagade - om ändring i rådhusrättens utslag ifrågasättes - till hävdande av likformig rättskipning överlämna målet till den division i hovrätten, som dömt i det förenämnda av högsta domstolen den 27 juli 1934 i splittringens tecken avgjorda ärendet. Land skall med lag byggas. I företalet är redan betonat samhällets plikt att börja med sig själv. 9000111 188 måfliß liyflšflfl (10 grundläggande dammarna mot motorismens larofyllda böljegång på vägarna. Att i ett sådant iirende väsentligen slå sig till ro med administrativa föreskrifter från regering och läilssgymlsmmed råd och straffhot strider mot landets konstitution. En sådan dag
