enligt att for tillgodoseende avoinskränkningslagens syfte ålägga varje sambruksforening att begara tillstand for fastighetsförvärv. I stället syntes för sambruksföreningarnas del krav på svenskt medborgarskap hos medlemmarna böra uppställas och Kungl. Maj:ts prövning avse de fall, då sambruksförening undantagsvis önskade antaga utländsk medborgare till medlem Det vid betänkandet fogade lagutkastet har i 4 § andra och tredje styckena upptagit bestämmelser i enlighet med det nu sagda. Utöver dessa i lagtexten angivna villkor för medlemskap – yrkeskunnighet och svenskt medborgarskap – har i motiven till utredningsmannens förslag framhållits, att såsom en grundläggande regel uppenbarligen borde gälla, att samtliga medlemmar i en sambruksförening skulle ha såväl rätt som plikt att själva deltaga i jordbruksarbetet. Därigenom skulle den driftighet och omtanke, som vanligen följde därmed att jorden brukades av personer, som arbetade åt sig själva, i möjligaste mån bevaras. Att medlemmarna i föreningen skulle vara ett slags företagare, som uppbure vinsten av ett arbete, som helt eller till övervägande del utfördes av anställda, stode för övrigt i uppenbar strid mot den planerade företagsformens sociala syfte. Viss modifikation i den angivna huvudregeln syntes dock för särskilda fall bliva nödvändig. Härom anföres i betänkandet. I en by i södra Sverige har tanken på bildandet av en sambruksförening preliminärt dryftats. Byn består av tolv gårdar, var och en på omkring 10 hektar. Åkerjorden ligger väl samlad men är för närvarande uppdelad på ett flertal skiften. Ägarna till två av gårdarna ha lämnat jordbruket, utarrenderat sina ägor till grannarna och ägnat sig åt annan verksamhet i en närbelägen stad. Sistnämnda två personer kunna icke antagas villiga att ingå i en sambruksförening, därest detta skulle medföra skyldighet för dem att lämna sina nuvarande yrken och återgå till jordbruksarbete. Då emellertid dessa personers skiften ligga insprängda bland de övriga byamännens, utgör samtliga byamäns medverkan förutsättning för att en förening överhuvudtaget skall kunna komma till stånd. I ett fall som detta synes undantag från huvudregeln böra medgivas. Det angivna exemplet – som torde kunna varieras på flera sätt – avser situationen vid bildandet av en sambruksförening. Att efter verksamhetens början antaga nya medlemmar, vilka icke äro villiga att deltaga i det gemensamma arbetet, synes däremot icke böra fifrågakomma. Å andra sidan kan uppenbarligen en medlem icke berövas sitt medlemskap av den anledningen, att han på grund av ålder eller sjukdom blir arbetsoförmögen. En sadan person synes böra äga rätt att kvarstå såsom icke arbetande medlem. Iforeningsmedlemmarnas beslut i nu berörda hänseenden böra redovisas saval i stadgarna som i den ekonomiska planen. De varandra närstående frågorna om kompetenskrav på medlemmarna och skyldighet för dessa att göra en personlig arbetsinsats i det av foremngen bedrivna jordbruket ha uppmärksammats i några av de avgivna y t t r a nd e n a. Sålunda har egnahemsnämnden i Kopparbergs lan påpekat, att det 1 vissa delar av länet vore ganska vanligt, alt joidb1Uksf=1SÜ3hetef ägdes av personer, som icke vore jordbrukare och ej heller äg11«i1d0-Siå åt Jo:d11I111<- En del av dessa jordägare vore intresserade för jordbrukets vidmakthallande och
