Kungl. Mai:ts proposition nr 64. 9 Med hänsyn till angivna förhållanden föreslår utredningen, att det i 13 § 3 mom. polislagen stadgade hindret för polischef eller någon som under polischef har anställning vid polisväsendet att vara ledamot eller suppleant i polisnämnd måtte undanröjas. Remissyttrandena. I det övervägande antalet remissyttranden, i vilka frågan behandlats, har utredningens förslag att upphäva förbudet för polisdistriktens befattningshavare att vara ledamot eller suppleant i polisnämnd tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Så är fallet beträffande de yttranden, som avgivits av statskontoret, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Norrbottens län, landsfogdarna i Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län, ett stort antal polischefer, polisnämnderna i Eskilstuna, Norrköping, Karlskrona, Malmö, Göteborg och Borås samt ytterligare ett 20-tal städer, drätselkamrarna i 14 städer, ett 30-tal kommunal- och municipalnämnder, ett 20-tal direktioner för gemensamma polisdistrikt, stadsfiskalsföreningen, polisförbundet och landsorganisationen. Några skäl utöver dem, som utredningen åberopat, ha ej anförts i dessa yttranden. I en del yttranden har man ställt sig mer eller mindre avvisande mot förslaget. Landsfogden i Kristianstads län, polismästaren i Linköping, polisnämnderna i Linköping, Jönköping, Hässleholm, Ulricehamn, Örebro, Västerås och Örnsköldsvik, drätselkammaren i Lidingö och stadsförbundet ha sålunda helt avstyrkt detsamma. Länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län, föreningen Sveriges landsfogdar, flertalet landsfogdar samt några polischefer och polisnämnder ha förklarat sig vilja biträda förslaget endast under förutsättning, att polischefen bleve självskriven ledamot av polisnämnden. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har icke något att erinra mot att polisman får bli ledamot i polisnämnd under förutsättning, att polischefen icke är föredragande i nämnden. Lämpligheten av den föreslagna ändringen har vidare ifrågasätts av länsstyrelsen i Uppsala län samt polisnämnderna i Kristianstad, Hälsingborg, Falun, Ludvika och Kramfors. I de yttranden, där förslaget avvisats, har såsom motivering därför i allmänhet anförts, att det ur principiell synpunkt icke vore lämpligt att personalrepresentanter vore ledamöter i kommunorgan, som hade att handlägga frågor av betydelse för personalen. Därjämte har invänts, att polistjänsteman kunde väntas företräda egna och kårens intressen mera än kommunensoch allmänhetens och därför antagas ej komma att intaga en fullt opartisk ställning till de ärenden, som polisnämnden hade att handlägga. Förbudets upphävande förmenas vidare få ringa praktisk betydelse, enär polisman måste anses jävig att deltaga i flertalet av polisnämndens ärenden. Jävsfrågan skulle dessutom kunna vålla praktiska olägenheter vid ärendenas handläggning. Från ett par håll har slutligen behovet av den föreslagna
